Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Under ”skånska kriget” 1675–1679 blomstrade som bekant snapphaneriet i Skåne. Men också Bohuslän utgjorde ju en krigsscen. Även här sökte den danska kronan återta förlorade territorier. Känner vi till att bohuslänska bönder ställde upp för den danske kungen? Fanns det bohuslänska snapphanar?

Det stämmer att kriget gick hårt åt Bohuslän. I juni 1676 föll den danske fältherren Gyldenløve över landskapet, besegrade svenskarna vid Kvistrum bro, erövrade Uddevalla och Vänersborg och marscherade i juli mot Göteborg, bara för att under hösten återvända till Norge. Påföljande år erövrade han Marstrand, och Magnus Gabriel De la Gardie led nederlag mot dansken vid Uddevalla. Nästan hela landskapet ockuperades. Däremot misslyckades Gyldenløve att inta Bohus, den starka fästningen vid Kungälv, 1678. Under det sista krigsåret plundrade båda sidorna landskapet grundligt, utan att något avgörande kom till stånd. När nyheten om 1679 års fred nådde trupperna var det bohuslänska kriget ännu oavgjort.

Det fanns alltså gott om potentiella möjligheter för bohuslänska snapphanar att fylkas under de danska fanorna. Men beläggen för att så skulle ha skett är få. Enstaka personer valde att tjäna under Gyldenløve, men inte det stora flertalet. Såvitt vi vet deserterade bara en adelsman, Knut Bildt på Morlanda. Efter kriget uppgavs endast en, icke namngiven, länsman ha haft samröre med snapphanar – han skulle ha skrivit brev till en snapphanekapten, varför han avsattes. Senare rentvådde sig länsmannen från misstankarna genom att personligen hugga huvudet av kaptenen med en yxa, varefter han kunde återinträda i tjänst.

Inte heller den svenska patriotismen lyser starkt i källorna. Den mest spektakulära troheten mot det nya fosterlandet stod kyrkoherde Fredrik Bagge i Marstrand för. Efter Gyldenløves ockupation lär han ha offentligt bett för den svenske kungen i kyrkan, åtminstone enligt vad han själv senare gjorde gällande. Det normala var dock att man gjorde som borgmästaren i staden, Anders Juterbock, som genast avlade ed till den danska ockupationsmakten (och som efter freden likväl förläts av Karl XI).