Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För några dagar sedan bloggade jag om titeln riksföreståndare, och snart infann sig en följdfråga: var inte titeln ”jarl” en föregångare till nämnda titel?

Nej, så enkelt är det inte. Titeln jarl har funnits i stora delar av Nordeuropa och har en direkt motsvarighet i engelskans earl (som idag motsvarar vår ”greve” och syftar på engelska adelsmän med denna rang; icke-engelska grevar kallas counts). Ursprungligen syftade termen jarl på storhövdingar som mycket väl kunde vara helt självstyrande gentemot kungen, som i fallet med de norska Ladejarlarna i Tröndelag på 900-talet. De flesta jarlar vi känner till från historiska källor levde i Norge under vikingatid och äldre medeltid.

Betydelsen förändrades med tiden. På 1100-talet hade termen i Sverige övergått till att syfta på det högsta ämbetet i riket näst under kungen – dess mest kände innehavare under epoken var jarl Birger brosa, som dominerade rikssvensk politik under Knut Erikssons regeringstid och i början av Sverker Karlssons regim. Faktum är att jarlaämbetet är det enda världsliga ämbete (förutom kungens) vi överhuvudtaget hör talas om för 1100-talets Sverige. Under 1200-talets första hälft kompletterades ämbetet med kanslersämbetet, vartill senare kom ämbetena drots och marsk – men då var jarlen historia. Birger jarl (d. 1266) blev den siste innehavaren. Han bytte själv ut titeln mot ”hertig”, vars förste svenske innehavare blev sonen Magnus (Ladulås). Jarl och hertig var, internationellt sett, likvärdiga benämningar. Den latinska termen var i båda fallen dux.