X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När korstågen diskuteras brukar man i regel syfta på kristna krig mot muslimer, ibland även på katolska offensiver mot ortodoxa (till exempel mot Bysans och Ryssland). Men kunde de även drabba vanliga västeuropeiska katoliker?

Svaret är ja. I Syd- och Mellaneuropa var expeditioner av detta slag vanliga. De riktades inte bara mot kätterska sekter (till exempel mot katharerna i Sydfrankrike på 1200-talet), det vill säga mot folk som definierade sig som kristna men vars läror förkastades av påvekyrkan, som mot katoliker. Påven brukade korstågsvapnet mot fiender i allmänhet, oavsett religionstillhörighet. Även andra kyrkofurstar lyckades stundom få sina fejder mot lokala oroselement definierade som heliga. Ett typiskt exempel är det korståg ärkebiskopen av Bremen på 1230-talet proklamerade mot bönderna i Stedingenområdet. Först efter ett flertal misslyckade ansträngningar kuvades bondebefolkningen av riddarna.

Några av de mest kända korstågen mot katoliker ägde rum mellan 1239 och 1269 och riktades mot kejsarhuset Hohenstaufens ledare: kejsar Fredrik II, hans söner Konrad och Manfred och hans sonson Konradin. Karl av Anjou, bror till Ludvig den helige av Frankrike, besegrade Manfred vid Benevento år 1266 och Konradin vid Tagliacozzo 1268. Han övertog därefter väldet över hela Syditalien.

Betydligt mindre framgång hade de korståg som riktades mot påvens spanska fiender mellan åren 1283 och 1302. År 1282 gjorde sicilianarna uppror mot Karl av Anjou och lät kungen av Aragonien införliva Sicilien med sitt växande Medelhavsvälde. Påven och fransmännen angrep det aragoniska kungahuset med korståg, men när parterna slöt fred i Caltabellotta år 1302 tvingades man acceptera att Sicilien förblev i spansk regim. Även de korståg som påvarna på 1300-talet auktoriserade mot sina många italienska motståndare, såsom huset Visconti i Milano, blev utan permanenta framgångar.

Också under senmedeltiden drog korsfarare i fält mot andra kristna. En orsak var att katolska kyrkan år 1378 splittrades i ”den stora schismen”, med en påve i Rom och en i Avignon. Först under Martin V (1417–1431) regerades kyrkan åter av en enda påve. Så länge schismen varade proklamerade båda påvarna heligt krig mot varandra och mot varandras anhängare. År 1383 ledde således biskopen av Norwich ett engelskt korståg till förmån för Rom genom Flandern, som erkände Avignons myndighet. En annan engelsman, prinsen Johan av Gaunt, invaderade med portugisisk hjälp kungariket Kastilien 1386. Ingetdera fälttåget resulterade i framgång.