Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Häromdagen bloggade jag om slaveriet hos aztekerna. Frågan lät inte vänta på sig: hur var det i det gamla Grekland? Stämmer det att detta var ett klassiskt slavsamhälle med mängder av slavar i hushållen och på arbetsplatserna?

Athen var den folkrikaste stadsstaten i det antika Grekland, varför det är logiskt att Athen även hade den största slavbefolkningen i landet. Det mesta vi tror oss veta om antikt grekiskt slaveri grundar sig också på uppgifter från Athen. Antalet ofria i staden är dock omöjligt att fastställa. De djärvaste hypoteserna har stannat vid mellan 80 000 och 100 000 slavar på 400-talet f.Kr., men bristen på goda källor gör det svårt att spekulera om saken annat än via grova gissningar.

Som exempel på en forskare som sökt räkna ut slavbefolkningens storlek kan nämnas A.H.M. Jones, vars resultat pekar på betydligt färre slavar än ovannämnda siffror. Jones utgår från den athenska situationen under andra hälften av 300-talet f.Kr., då antalet invånare var mindre än på 400-talet. Vid denna tid hade Athen, uppskattar Jones, omkring 21 000 manliga medborgare och 10 000 vuxna män som definierades som utlänningar (så kallade metoiker) och därför saknade medborgerliga rättigheter. Med utgångspunkt i dessa siffror antar han att den samlade fria vuxna befolkningen, män och kvinnor, uppgick till som lägst 60 000 individer. Medräknat barn hamnar vi på omkring 120 000. Eftersom vi även känner till hur mycket spannmål som odlades i, och importerades till, Attika (Athen med omnejd) kan vi på försök beräkna slavarnas antal genom att utgå från hur mycket spannmål de fria människorna behövde äta. Den överskjutande mängden säd gick antagligen till att föda slavarna, resonerar Jones. Han kommer fram till en maximumsiffra på 20 000 slavar, det vill säga en slav på tre fria vuxna.

Många av dessa var husslavar. Av Demosthenes uppgifter framgår att flertalet av de 6 000 medborgare som var förpliktade att betala krigsskatt ägde en slavinna. Låt oss anta att dessa slavinnor uppgick till 5 000 och att metoikerna ägde ytterligare 2 500, vilket är rimligt med tanke på deras ekonomiska ställning, samt att det samlade antalet slavar drogs upp av det faktum att vissa mycket rika personer ägde betydligt fler ofria än en enda slavinna. I så fall kan vi dra slutsatsen att omkring 10 000 slavar, hälften av den ofria befolkningen, arbetade i privata hushåll. Resterande 10 000 arbetade inom jordbruk, gruvdrift och hantverk.

Under storhetstiden på 400-talet kan antalet slavar självfallet ha varit högre. Enligt Thukydides (d. cirka 399 f.Kr.) tog fler än 20 000 ofria arbetare chansen att rymma från Athen – många av dem arbetade i silvergruvor – under peloponnesiska kriget.