Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I våra dagar är det förenat med kändisskap och inte sällan hög status att ha arbete som ryktbar skådespelare eller skicklig musiker. I historisk litteratur framskymtar emellertid uppgifter om att det var tvärtom förr. Hur hänger det ihop?

Underhållare, på äldre svenska ”lekare” och på latin mimi och joculatores, hade mycket riktigt låg status i äldre tid. Lekarerätten i de svenska landskapslagarna är ett i all sin orättvisa gott exempel härpå. Att döma av Äldre Västgötalagen är lekare i praktiken rättslösa. Om en lekare blir sårad skall man ta en kviga, raka av allt hår på svansen och smörja in denna. Därefter skall kvigan föras upp på en kulle, där lekaren – som själv är iförd nysmorda skor – skall fatta tag om svansen. Därefter piskas kvigan, varvid det åligger lekaren att försöka hålla kvar den. Om detta lyckas är kvigan att betrakta som lekarens bot för såret, men om han inte lyckas (och det gjorde lekaren förmodligen sällan) går han miste om all ersättning. ”Han bedje aldrig om mera rätt än en hudstruken trälkvinna.” Liknande bestämmelser finns även i andra gamla lagsamlingar.

Bakom den här typen av regler döljer sig ett utbrett samhällsförakt mot inte bara lekare utan mot främlingar och marginalgrupper i allmänhet. Det var ingen specifikt svensk företeelse utan en allmän attityd. I det gamla bondesamhället fanns en utbredd misstro mot folk som stod utanför den egna enheten. Engelska studier av brott och straff har påvisat att lokala jurymedlemmar hade en tendens att döma en oproportionerligt stor andel av alla anklagade främlingar till galgen, medan de flesta anklagade som kom från den egna byn kunde räkna med att slippa undan. Allra mest såg man ned på de främlingar som inte hade ett ”riktigt” yrke (dvs. inom jordbruk eller en näring som inbegrep bofasthet på orten) utan drev omkring och försörjde sig på att sälja varor eller uppträda för ständigt nya publiker. Ur ett medeltida perspektiv föll lekarna därmed inom samma kategori som kringströvande tiggare och prostituerade. Att lekarna även talade en främmande dialekt eller rentav bröt på ett främmande språk (i Sverige torde många lekare ha haft tyskt ursprung) gjorde inte saken bättre.