X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I äldre historieböcker möter man ibland hänvisningar till ett diplomatiskt möte mellan svenskar och danskar i Avaskär. Var ligger det? Och vad handlade mötet om?

Mötet i Avaskär tillhör de mindre kända i svensk-dansk diplomatisk historia, och det var ingen framgång för någondera parten. Tvärtom: omöjligheten att komma överens ledde till krig mellan Sverige och Danmark.

Sammankomsten ägde rum vid midsommar 1451. Den svenske kungen Karl Knutsson uppehöll sig i Kalmar och den dansk-norske kungen Kristian I i Ronneby. Ingen av monarkerna deltog i de förhandlingar som respektive sidas delegater (tolv från Sverige, tolv från Danmark) förde i den lilla gränsstaden Avaskär, belägen vid kusten i nordöstra Blekinge, inte långt från dagens Kristianopel. (Ytterst lite återstår idag av Avaskär, eftersom Kristian IV flyttade stadsbebyggelsen till just Kristianopel.) På förhandlingsagendan fanns åtskilliga punkter. Karl Knutsson ville återfå Gotland och Norge, som Kristian krigat till sig. Båda sidor hade intresse av sjöfartens säkerhet. Man behövde komma överens om reglerna för framtida kungaval. Men en helt annan fråga kom att dominera mötet: de danska delegaterna krävde att svenskarna skulle överlämna Närke och Värmland med Örebro slott till den danska drottningen Dorothea. Den avlidne unionskungen Kristofer hade nämligen lovat henne detta i territoriell änkepension, s.k. livgeding, och det faktum att Dorothea gift om sig med Kristian I hade inget med saken att göra. Närke och Värmland hörde rätteligen till den danska drottningen.

Kravet tycks ha kommit som en chock för svenskarna. De hade ingen aning om att den förre kungen i sitt morgongåvebrev hade lovat bort en stor del av Mellansverige till änkan. Brevet hade till råga på allt deponerats i Lübeck och varit omöjligt att få tag på och läsa innan kung Kristian löste ut det i maj 1451.

För de svenska delegaterna var det en omöjlighet att skänka bort allt detta till Dorothea, det vill säga i praktiken till kung Kristians knektar. Svenskarna insisterade på att få granska morgongåvebrevet i original, eller åtminstone i avskrift. De danska delegaterna vägrade, varvid mötet upplöstes i oenighet. Karl Knutsson vände sig omgående till påven för att få hjälp, men förgäves. Några månader senare var kriget ett faktum.