Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur mycket vet vi egentligen om medeltida prostitution i de skandinaviska länderna? Dyker det upp många uppgifter i exempelvis rättsliga källor?

Nej, det gör det inte, av det enkla skälet att prostitution inte var att betrakta som en kriminell aktivitet. Eftersom det var lagligt blev man inte dömd för det, och därför noterades företeelsen sällan i rättsliga källor. Följaktligen är det mycket lättare att studera medeltida tjuvar och mördare än att studera medeltida hallickar och prostituerade. I de svenska lagarna från 1200-talet och 1300-talet förekommer inga notiser om byhoror eller stadsskökor.

Vi har mer information från grannländerna, men även där får man leta förgäves efter utförliga redogörelser. I norska skrifter från andra hälften av 1200-talet återfinns varningar för prostituerade (portkonur) och bordeller (portkvénnahús eller pútnahús). Även i Danmark blomstrade könshandeln, men den träder oss främst till mötes när plötsliga katastrofer ägde rum: år 1267 förliste ett skepp med prostituerade som var på väg till den blomstrande Skånemarknaden på Falsterbonäset.

Allra tydligast märker vi prostitution i källorna om vi vänder blicken mot högborgerskapets iver att markera sin sociala status. Det var förringande att behöva bo i närheten av bordeller eller att bo på en gata där prostituerade brukade ragga kunder. Om så skedde försökte rådmän, borgmästare och övriga förmögna borgare flytta till andra stadsdelar, något som ibland resulterade i skriftlig dokumentation. Goda rådmannafamiljer ville inte förknippas med synd och förfall. När horor började trafikera Bergens huvudgata flyttade rådmännen och deras hushåll till andra gator. Även Stockholms rådmän gjorde en uttrycklig poäng av att de inte ville ha fysisk kontakt med fallna kvinnor.