X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag tar jag upp en filmfråga. Hur kommer det sig att de populära filmerna i serien Pirates of the Caribbean utspelar sig på 1700-talet? Överhuvudtaget kännetecknas vår populärkulturella uppfattning av piraternas guldålder av 1700-talets miljöer, trots att piraternas verkliga storhetstid i Västindien snarare var 1600-talet. Varför?

Det finns flera skäl. Ett är att Västindien på 1700-talet var en betydligt mer välbekant del av den europeiska periferin än området varit på 1600-talet. Till skillnad från tidigare trodde sig den allt större romanläsande medelklassen på 1700-talet, särskilt i Storbritannien, veta en hel del om Västindien. Det blev vanligare att förlägga intriger till denna del av världen.

Ett annat skäl är att myter kräver tid för att slå rot och frodas. Först måste man lägga en berättarmässig grund. Sedan utvecklas denna, och slutligen fastnar berättelserna i folks medvetande. Grunden till piratromanernas och -filmernas berättarkultur lades under 1600-talets andra hälft och utvecklades i början av 1700-talet, varefter romanintriger, i regel med den egna tidens samhälle som ram, började utformas.

En av de viktigaste och stilbildande piratböckerna var den f.d. franske piraten Alexander Exquemelins De Americaensche Zee-Roovers (på svenska känd som ”Piratica America eller Sjörövarna i Karibien”), som publicerades på holländska 1678. Den översattes inom kort till flera språk och trycktes i stora upplagor med fantasieggande bilder. Skräckinjagande kaptener som Morgan och L’Olonnais spelade huvudrollerna i sensationsmättade skildringar som kom att bilda skola. Kulmen på den piratvurm som därmed skapades nåddes i och med publiceringen av en färgstark men föga tillförlitlig kriminalkrönika vid namn A General History of the Robberies and Murders of the Most Notorious Pyrates (1724) – full av historier om Svartskägg, Black Bart, William Kidd, med flera, inklusive de kvinnliga sjörövarna Mary Read och Anne Bonny.

Denna 1700-talsskrift kom att utgöra råmaterial för många författare på 1700-talet och 1800-talet, varför första hälften och mitten av 1700-talet gärna bildade fond för intrigerna. Paradexemplet är Robert Louis Stevensons pojkboksklassiker Treasure Island (”Skattkammarön”), som publicerades 1883 och som i sig har inspirerat otaliga andra sjörövarberättelser. Hos Stevenson finns mycket av det som idag är standardföreteelser inom genren: skattkartor märkta med ”X”, tropiska öar, en enbent sjöman med papegoja på axeln, med mera. En annan viktig källa till nutidens stereotypiska piratuppfattning är J.M. Barries Peter Pan (1911), där kapten Krok – vars utseende dock inspirerades av målningar av den engelske kungen 1600-talskungen Karl II – och hans sjörövare är huvudskurkar.

Slutligen tog 1700-talets piratvärld steget över till vita duken. Av särskilt stor betydelse var den framgångsrika Disneyfilmen Treasure Island (1950) med Robert Newton i rollen som Long John Silver, med just det utseende och den dialekt som flertalet av oss idag associerar med äldre tiders sjörövare.

1700-talets dominans inom det senaste seklets piratkultur skall dock inte överdrivas. När Errol Flynn gjorde filmhistoria med Kapten Blod och Slaghöken var det 1600-talet respektive 1500-talet som gällde.