Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det görs ofta gällande att de medeltida svenska hantverkarna bara hade skrån i Stockholm, eller rättare sagt att notiser om sådana organisationer endast har överlevt för Stockholms räkning. Alla andra uppgifter om skråväsende i Sverige skall vara eftermedeltida. Men stämmer det verkligen? Har vi inga uppgifter om medeltida skrån i städer som Kalmar?

Jo, det har vi, men informationen är knapphändig. En förutsättning för att skrån skulle kunna bildas var att en stad var någorlunda stor, vilket förklarar varför vi för det senmedeltida svenska riket främst hör talas om skrån i Stockholm, landets största stad. Det äldsta kända stockholmska skrået är skräddarnas, omnämnt under 1300-talets andra hälft. På 1400-talet fanns minst ett femtontal skrån i staden, exempelvis timmermännens, skomakarnas, köttmångarnas (slaktarnas), smedernas och murarnas.

Förutom i Stockholm är medeltida skrån inom Sveriges dåvarande gränser kända från Kalmar, Arboga och Västerås. I Arboga känner vi till ett skomakarskrå för år 1485, då tänkeboken anger att en skomakare har utövat hantverk i staden utan skråets tillstånd. I Västerås är ett guldsmedsskrå belagt 1489. Kalmarskråna är kända genom en hänvisning i tänkeboken. År 1428 infann sig Kalmars remslagare på rådstugan och bad att få bilda ett eget ambit (ämbete, det vill säga skrå), i likhet med andra yrkesgrupper i staden. Ansökan bifölls och en skråordning antogs.

Även i det danska Skåne finns dokumenterade medeltida skrån. Det rör sig om uppgifter för Malmö, Ystad och Helsingborg. I Ystad är smedernas skråordning från 1496 bevarad, och i Malmö har vi belägg för att repslagarna, garvarna, bagarna, skräddarna, smederna, skomakarna och tunnbindarna hade skrån på 1400-talet. För sistnämnda yrkesgrupp har vi även källor från 1503 som berör svennerna (det vill säga de arbetare som senare skulle kallas gesäller). Tunnbindarsvennernas förordningar stadgade bland annat att de hade rätt till fyra frimåndagar om året. Av dokumenten framgår även hur svennernas gemensamma öldrickning skulle gå till samt att spel med kort och tärning resulterade i böter.