Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det är inte ofta arkeologer plötsligt hittar en försvunnen stad, särskilt inte i Sverige. Men ibland händer det. Ett av dessa sällsynta fall, från de allra senaste åren, är den senmedeltida skånska staden Falsterbo, belägen längst ned i landets sydvästra hörn. Eftersom nyheten tycks ha gått media och allmänhet helt förbi tar jag mig friheten att skriva om den här.

Orten Falsterbo är känd sedan första hälften av 1200-talet. Under detta och påföljande sekel blev det en allt viktigare marknadsplats, som successivt övertog mycket av den lukrativa handeln på Falsterbonäset (”Skånemarknaden”) från den äldre grannen Skanör. Under senmedeltiden tog Falsterbo steget från marknadsplats till regelrätt stad med rådmän och borgmästare, omnämnd som dylik år 1401, för att på 1500- och 1600-talen kraftigt minska i betydelse.

Problemet är att vi inte vet var den blomstrande 1400-talsstaden låg. Den medeltida bebyggelsen är sedan länge försvunnen. Det är inte alls säkert att den bebyggelse som är känd för 1600- och 1700-talens räkning (nordväst om stadskyrkan) är topografiskt identisk med den äldre stadens. Att det senmedeltida Falsterbo låg i eller invid dagens Falsterbo anses säkerställt, men mer än så har man inte vågat medge.

Under det senaste året har vi emellertid fått en god ledtråd till var staden bredde ut sig. Skälet är att ett företag vill exploatera en för närvarande obebodd tomt (Falsterbo 2:22), där det tidigare låg ett hotell, Strandhotellet, som revs på 1970-talet. Hela området är registrerat som fast fornlämning (”Falsterbo 15”), men någon egentlig forskning gjordes inte förrän arkeologer fick i uppdrag att undersöka tomten inför den planerade exploateringen. Av skriftliga källor vet vi att området under senmedeltiden låg öster om en liten förläning som innehades av folk från den tyska staden Anklam. Många tyska städer hade sådana baser (”fiter”) vid Falsterbo, eftersom ortens kommersiella betydelse var så stor.

Den arkeologiska förundersökningen var endast översiktlig och därtill geografiskt begränsad, men resultaten var likväl fullt tillräckliga för att vi skall kunna dra intressanta slutsatser. I hela området visade det sig finnas mycket gamla kulturlager, vars yngsta fas kan – tack vare fynden av keramik – dateras till 1400-talet. Eftersom en hel del mur- och taktegel påträffades kan vi utgå från att den senmedeltida stadsbebyggelsen i viss utsträckning har utgjorts av murade hus.

Men det är inte allt. Då tjocka lager av flygsand har lagt sig över de gamla resterna av medeltida stadsbebyggelse är påfallande mycket bevarat och återstår att gräva ut. Sanden har helt enkelt skyddat medeltida kulturlager från mänskliga ingrepp. Det f.d. Strandhotellets uppförande och drift skadade huvudsakligen 1600- och 1700-talslager. Under hotellkällarens gamla betonggolv återstår fortfarande omkring 60 centimeters sandigt kulturlager.

Så vad händer nu? Såvitt jag vet kvarstår planerna på att bebygga den fasta fornlämningen. Detta innebär en akut risk för att en ytterst sällsynt möjlighet att undersöka en tidigare outforskad dansk medeltidsstad i dagens Sverige går förlorad. Vetenskapligt sett är detta allvarligt. I 1300- och 1400-talens Falsterbo förvandlades en äldre marknadsplats till en stad, detta som en direkt följd av handelskapitalistisk dynamik, vars rester bara ligger och väntar på att bli uppgrävda och analyserade. Ett sällan aktualiserat kulturarv kan, om exploatörerna får råda, förstöras, glömmas bort eller för överskådlig tid döljas under modern bebyggelse.