Är Balkåkratrumman en trumma?

Ett av de märkligaste fornfynden i Sverige är den så kallade Balkåkratrumman, så kallad eftersom den hittades i skånska Balkåkra 1847 och för ett otränat öga ser ut som en trumma. Idag förvaras den på Historiska museet i Stockholm. Men vad är det egentligen?

Föremålet kan dateras till ca 1500–1300 f.Kr. och är en av vårt lands stora bronsåldersklenoder, men den är med största sannolikhet inte tillverkad här utan i Centraleuropa. Ett liknande föremål har hittats i Ungern. Idén att det skulle röra sig om en trumma är inte så gammal som man gärna tror. På 1800-talet och under första hälften av 1900-talet hävdade forskarna snarare att det rörde sig om ett solaltare, eftersom föremålets centrala föremål är runt (som en sol) och bronsåldern förknippades med solkult. De tio cirkelformade, hjulliknande skivorna med ekrar som fungerar som fötter åt skivan påminner dessutom om solsymboler.

På 1960- och 1970-talen konkurrerades dock altarhypotesen ut av en trumhypotes. Mårten Stenberger (1969) öppnade för båda möjligheterna, men sedan dess har föremålet allt oftare presenterats som en trumma. Man har föreställt sig att trumman (eller snarare gongen, eftersom regelrätta trummor ser annorlunda ut) brukats i ritualer inom ramen för kulten av solen. I slutet av 1970-talet lanserades en ny hypotes av arkeologen Henry Freij, som menade att föremålet troligen har brukats för att tända eld med hjälp av solstrålarnas kraft. Andra arkeologer har betonat föremålets utsmyckningar och spekulerat i att det kanske rör sig om en avbildning av universum. Icke desto mindre kallar vi fortfarande föremålet Balkåkratrumman.

Min personliga uppfattning är att fornfyndet knappast har fungerat som en trumma/gong. Om man verkligen trummat på föremålet borde det ha funnits åtminstone några märken efter klubbor eller pinnar, men så är inte fallet.