Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag tar jag upp en idéhistorisk fråga. Är det sant att den medeltida kyrkan föraktade arbete och i praktiken hyllade, om inte lättja, så åtminstone ett lugnt och icke-slitsamt liv? Föraktade prästerna grovarbetare?

Fullt så enkelt var det inte. Den medeltida kyrkans inställning, liksom hela det gamla offentliga samhällets inställning, till arbete avvek skarpt från den attityd som har dominerat i det moderna kapitalistiska samhället. Medan den moderna människan har valt att tolka arbete som ett sätt att bemästra naturen och/eller skapa profit och förtjäna sitt levebröd betonade antikens och medeltidens lärda tänkare arbetets funktion inom ramen för Guds, eller en gudomlig överhets, ordning. Oavsett om slitet uppfattades som ett straff eller som en gudomlig plikt var det en integrerad del av ett stort kosmiskt system.

Den medeltida kristna synen på arbete var därför mycket splittrad, allt beroende på vilken typ av arbete det rörde sig om. Detta är uppenbart redan i en läsning av Första Mosebok, där den sorglösa tillvaron i paradiset kontrasteras mot det eviga slit som människan tvingas ägna sig åt till följd av syndafallet. Följaktligen blir arbetet att betrakta som ett straff, något vi egentligen bör sträva efter att undslippa. Likväl framhåller Bibeln att Gud har gjort människan till sin avbild och gett henne makt över jorden och alla dess varelser. Detta medför ett ansvar: att bearbeta jorden och förbättra den, att agera likt en Guds trogne arbetare. Sett ur detta perspektiv är arbete inte ett straff utan snarast en plikt, något att vara stolt över.

Det blir inte lättare om vi vänder oss mot Nya testamentet. I evangelierna är det inte svårt att uppfatta Jesus som förespråkare för en arbetsskygg mentalitet, medan andra författare, inte minst Paulus, tycks predika arbetets lov. Hur skall detta förstås? Medeltidsmänniskorna hade olika svar och sände ut minst sagt motsägelsefulla budskap. För i synnerhet cisterciensmunkarna blev detta ett allvarligt problem när de under 1100-talets andra hälft alltmer slog sig till ro efter de tidigare decenniernas hastiga expansion. Från att ha hyllat det vardagliga slitet vid sidan av det bedjande arbetet började korbröderna – de egentliga munkarna – att distansera sig från fysiskt arbete och överlåta detta åt tjänare.

Bakom hela problematiken vilade en människouppfattning som gjorde stor skillnad på folk och folk, och som kan spåras ända till antiken. Hårt och ärligt arbete, särskilt om det utfördes för det allmännas bästa och inte för egen vinnings skull, uppskattades högt av såväl filosofer som präster och munkar. Slavarbete och annat påtvingat slit, däremot, föraktades eftersom det var definitionsmässigt oförenligt med den arbetande människans frihet. När man såg ned på grovarbetare var det uttryck för samma typ av fördomar som när man såg ned på tiggare och friska men arbetslösa fattiga (”dåliga fattiga”).

Detta vittförgrenade idékomplex om synen på arbete är svårt att studera på svenska. För er som kan tyska kan jag dock rekommendera antologin Arbeit im Mittelalter. Vorstellungen und Wirklichkeiten, red. Verena Postel (Berlin 2006). Boken är akademisk och aningen svår att ta sig igenom, men analyserna är överlag bra.