Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I många böcker kan man läsa att västeuropéerna under senmedeltiden och renässansen alltmer civiliserades och tog avstånd från förfädernas barbariska seder. Men hur går det ihop med de ”vildmän” som dyker upp inom heraldiken och förekommer i form av statyer i gamla slott? Klädde adelsmännen inte ut sig till barbarer ibland, till exempel på maskerader? Rörde sig detta om en tidig form av civilisationskritik?

Frågan är berättigad, men svår att besvara. För att utröna hur epokens högreståndsmänniskor tänkte kan vi vända oss till handböcker, dikter och diverse uttalanden, vilka mycket riktigt ger vid handen att en civiliseringsprocess pågick, men det skulle krävas en psykolog med tidsmaskin för att utröna om den genomsnittlige adelsmannen på 1500-talet uppfattade sig som mer eller mindre civiliserad än den genomsnittlige adelsmannen på 1200-talet. Vildmännen är ett typiskt exempel på problemet. Dessa ludna, nakna herrar, som kanske kan tolkas som litterära efterföljare till antikens kentaurer och fauner, återfinns i medeltida litteratur och förblev mycket populära under renässansen. De kunde ses i danser och fastlagsupptåg, besjöngs i ballader och avbildades i skulpturform. Ofta skildrades de som lyckliga naturmänniskor i grottor och djupa skogar. Ett känt exempel på våra breddgrader är den skulptur som ännu förvaras i Glimmingehus på Österlen.

Visst, det är måhända anakronistiskt att tala om ”civilisationskritik” apropå vildmännen, men det står helt klart att strömningar som påminner om detta fanns under perioden. Adeln flirtade ibland öppet med det vilda, råa och otyglade. Ett makabert exempel är den kungliga maskerad år 1393 då ett flertal franska aristokrater, förklädda till vildmän, brändes till döds efter att deras dräkter fattat eld. Ett mindre känt exempel är den engelske kungen Henrik VIII:s vurm för Robin Hood, som annars var persona non grata i det högadliga England (eftersom man uppfattade festligheterna kring honom som potentiellt samhällsomstörtande). År 1510 uppvaktade Henrik och hans högadliga kamrater drottning Katarina i hennes gemak iförda vildmarkskläder; de skulle föreställa ”Robyn Hodes men”. I maj 1515 arrangerades ett stort Robin Hood-spektakel för Henrik och Katarina ute i det fria. 200 högresta och grönuniformerade ”fredlösa” (i själva verket utklädda kungliga soldater) med pilbågar under ledning av en Robin Hood demonstrerade sin skjutskicklighet för kungligheterna och bjöd dem sedan att inspektera deras tillhåll i skogen. Spektaklet avslutades med en traditionell Robin Hood-fest på vilt och vin, värdig en producent från Hollywoods guldålder.