X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I en saga från medeltiden omtalas en irländsk prinsessa, Melkorka, som skall ha rövats bort från ön, köpts av en isländsk hövding och blivit anmoder till en känd ätt. Hur mycket av detta är sant? Visst stämmer det att dagens islänningar har mycket irländskt blod i ådrorna?

Melkorkahistorien återfinns i Laxdalingarnas saga (Laxdöla Saga), som skrevs omkring 1230. Här skildras hur den isländske stormannen Hoskuld Dala-Kollsson i mitten av 900-talet beger sig till Brännöarna i dagens göteborgska skärgård, där han köper en – som det tycks – stum slavinna av den rike köpmannen Gille den gårdske. Hemma på Island blir Hoskulds fru Jorunn föga förtjust i makens frilla, men hon måste acceptera att den nya kvinnan föder Hoskuld ett till anlete och form ädelt och vackert barn. Pojken döps till Olav. Några år senare upptäcker Hoskuld av en slump att Olav och dennes allt annat än stumma moder sitter och talar med varandra i tron att ingen hör dem. Han tvingar henne att bekänna färg, och hon avslöjar att hon heter Melkorka. Hennes fader, Myrkjartan, är kung på Irland. Hon rövades bort från ön när hon var femton år gammal.

Avslöjandet gör att konflikten mellan Jorunn och Melkorka förbittras ytterligare. Jorunn hävdar att Melkorka ljuger om sin börd. Kvinnorna grälar intensivt. Hoskuld löser problemet genom att ge Melkorka och Olav en egen bostad söder om Laxån vid namn Melkorkustad. Här växer Olav upp till en ståtlig yngling som får tillnamnet ”påfågel”. Melkorka, som i sinom tid gifter sig med en man vid namn Torbjörn, övertalar sonen att ge sig av till Irland och leta upp morfadern, så att ingen skall kunna reta honom för att vara en trälkoneson. Självfallet lyckas Olav utomordentligt: han hittar kung Myrkjartan och erbjuds att efterträda denne på tronen. Islänningen avböjer emellertid och återvänder hem, där han gifter sig med Torgerd, dotter till den store skalden Egil Skallagrimsson. Deras son får namnet Kjartan efter sin iriske farmors far.

Detta enligt sagan, som alltså skrevs ett par sekler senare. Förvisso är det teoretiskt möjligt att en sann historia om Melkorka har bevarats muntligt under 1000- och 1100-talen, men det mest sannolika är att laxdalingarna har bättrat på sina anor genom att inflika en fiktiv prinsessa i familjehistorien. Det vore inte första gången ett släktträd förfalskades.

Det övergripande scenariot är desto intressantare. När Laxdalingarnas saga nedskrevs uppfattades det som trovärdigt att en isländsk storman på 900-talet köpte en irländsk slavinna och tog hem henne till gården. Allt tyder på att detta var vanligt förekommande. Kolonisationen av de obebodda öarna i Nordatlanten leddes huvudsakligen av män, varför Island och Grönland inledningsvis led av ett betydande kvinnounderskott. Nybyggarna var så illa tvungna att ta med sig kvinnor för att bosättningarna skulle överleva in i nästa generation, något som skedde på två sätt: dels genom att kvinnor från Norge följde med på skeppen, dels genom att man rövade ihop eller köpte kvinnor från brittiska öarna, särskilt från Irland. Åtskilliga isländska barn på 900-talet hade iriska mödrar.