Quis custodiet ipsos custodes?

Varifrån kommer den ofta citerade rad som på engelska lyder who watches the watchmen? och som i svensk översättning blir ”vem vaktar väktarna”? Antagligen har frågan väckts med tanke på en korrupt och tyrannisk överhet, men vilken?

Svaret är att just denna tolkning är av jämförelsevis sent datum. Citatet stammar från den latinske poeten Juvenalis (ca 60–ca 135 e.Kr.) sjätte satir och lyder i original Quis custodiet ipsos custodes? (”Vem skall vakta väktarna själva?”). Men Juvenalis syftade inte på de romerska kejsarnas maktfullkomliga välde utan på sedeförfallet i Rom, mer specifikt på lösaktiga kvinnors leverne. Hur skall man förvänta sig att kvinnorna ifråga kommer att förbli moraliskt ståndaktiga om även deras väktare är korrumperade och lättledda?

I den mig veterligen senaste översättningen till svenska, av Bengt Ellenberger (Juvenalis, Satirer, Wahlström & Widstrand, 2004), framstår sammanhanget på detta vis:

Visst har jag hört det som ni, vänner, alltid har manat mig att göra: / ”Regla huset! Håll henne inlåst!” Men vem ska väl vakta / väktarna själva? Hustrun är klipsk nog att börja med just dem. / Somliga kvinnor trivs med beskedliga snöpingar, deras / ljumma kyssar och gäckade hopp om skäggväxt; då finns det / inget behov av fosterfördrivande medel.

Just denna del av den sjätte satiren har varit föremål för månget gräl mellan forskarna, eftersom även en alternativ text, det så kallade Oxfordfragmentet, har överlevt från antiken. Den relevanta passagen i denna version lyder i Ellenbergers översättning:

Än en gång hör jag vad vännerna alltid har manat mig att göra: / ”Regla huset! Håll henne inlåst!” Men vem ska väl vakta / väktarna själva, de som förtiger sin pilska matmors / gunstbevis, väl de får sin bit? Delad skuld tystar munnen. / Hustrun förstår det, fullfjädrad nog att börja med just dem.