Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Lyckades några av alla de slavar som transporterades över Atlanten på 1700-talet återvända hem? Finns det någon lycklig historia mitt bland allt elände?

Faktum är att ett litet fåtal västafrikaner som förslavades, såldes och fördes till Amerika mot alla odds förmådde skaka av sig ofriheten och återvända till hembygden. När jag forskade om slaveri för några år sedan stötte jag på några exempel som var omskrivna redan på den tid det begav sig. Hit hör historien om Yuuba Jaalo (namnet stavas stundom även Ayuba Diallo).

Yuuba var muslim, tillhörde fulanifolket och härstammade från en förmögen och ansedd familj i Bundu, ett rike vid Faleme, en biflod till Senegal. År 1731, då han var i 29-årsåldern, sändes Yuuba av sin far Suleyman, i två tjänares sällskap, till marknadsplatsen Joar vid Gambiafloden för att sälja två slavpojkar och inhandla diverse saker, bland annat papper. Yuuba var en förmögen man med egna marker, en hel del boskap, tre hus, 18 tjänare och två fruar. Hans första fru hade skänkt honom två barn, Abraham och Sambo, hans andra en dotter vid namn Fatima.

I Kau-Ur, inte långt från Joar, mötte Yuuba kapten Pyke, befälhavare på det brittiska slavskeppet Arabella från London. Pyke kom närmast från Gillyfree-faktoriet vid byn Jufureh, belägen mitt emot James Island vid Gambiaflodens mynning, där britterna hade en viktig bas. Han ville köpa slavar, och Yuuba erbjöd honom sina två pojkar, men de lyckades inte komma överens. Alltså drog Yuuba vidare till flodens södra bank. Detta var farligt, och Suleyman hade varnat honom för det, eftersom området behärskades av malinkefolket (mandingo, mandinka), som låg i fejd med fulanifolket. Yuuba ignorerade faderns råd och korsade floden. Här sålde han sina två slavar för boskap, men innan han kunde återvända med djuren över floden blev han överfallen av malinkekrigare. De rakade av Yuubas och tolkens hår och förde dem till kapten Pyke, som köpte dem den 27 februari. Den 1 mars fördes de båda afrikanerna ombord på Arabella. När Pyke upptäckte vilka personer han köpt gick han med på att låta Yuuba förhandla om friköpande, men fadern bodde så långt bort att budet om sonens olycka inte hann fram i tid. Den 11 april lade Arabella till vid James Island och några dagar senare for skeppet ut över havet.

När resan var slut befann sig Yuuba Jaalo och Loumein Yoai i Annapolis i Maryland. De såldes till olika ägare. Yuuba, som betingade ett pris av 45 pund, hamnade på en tobaksplantage på Kent Island i Chesapeake Bay som tillhörde Alexander Tolsey. Han fick ett nytt namn, Simon. Inom kort försökte Yuuba rymma men blev gripen. Sedan bytte han taktik. Han skrev ett brev på arabiska till sin far, berättade om olyckan och bönföll fadern att lösa ut honom ur slaveriet. Brevet skickades via den faktor i Annapolis som kapten Pyke haft kontakt med efter ankomsten, Vachell Denton, och Yuuba bönföll honom att låta Pyke ta med sig brevet tillbaka till Afrika. Pyke hade lämnat Amerika, varför Denton skickade brevet till London med instruktioner att det skulle levereras till Pyke inför dennes nästa resa söderut. När brevet nådde London hade Pyke redan avseglat mot Gambia, men Henry Hunt, Pykes arbetsgivare, blev nyfiken på brevets innehåll. James Oglethorpe i Royal African Company lät översätta det, fängslades av Yuubas öde och såg genast till att den unge afrikanen blev friköpt och skeppad till London. Tolsey hade inget emot att sälja den för grovarbete föga lämpade Simon för samma pris han betalat, 45 pund.

På våren 1733, drygt två år efter kidnappningen vid Gambiafloden, var ”Job ben Solomon”, som européerna kallade honom, åter en fri man. Eftersom Yuuba alias Job – som nu hade hunnit lära sig engelska – var kunnig i arabiska fick han i uppdrag att översätta åtskilliga manuskript och inskrifter i sir Hans Sloanes samling i London. Sloane var en av Storbritanniens mest inflytelserika kulturpersoner, vars samlingar lade grund till British Museum. Han introducerade Yuuba för hertigen av Montague, som även lät friköpa Loumein Yoai, och för kung Georg II med familj. Det är ingen överdrift att påstå att Yuuba gjorde social succé. Köpmännen och slavhandlarna i London bjöd in honom till festliga tillställningar, Yuuba konverserade artigt och belevat om allt mellan himmel och jord, utmärkte sig genom gott uppförande, studerade Nya testamentet, bevistade gudstjänster i kyrkorna, kort sagt charmade de brittiska värdarna och nådde snart sitt syfte: år 1734 sändes han tillbaka till Gambia under mycket behagligare omständigheter än han skeppats därifrån. I Joar köpte han en slavinna och två hästar. Väl hemma blev alla oerhört förvånade över att se honom i livet. Fadern var död och en av Yuubas fruar hade gift om sig i tron att hennes förre make var avliden, men den nye maken flydde så fort han fick höra om återkomsten.

Fortsättningen på historien är inte mindre fascinerande. Royal African Company hjälpte inte Yuuba uteslutande på grund av hans charm. Kompanidirektörerna åstundade Yuubas hjälp i affärskriget mot fransmännen, och Yuuba ställde villigt upp. Efter återkomsten till Bundu förblev han allierad med det brittiska kapitalet. Eftersom han själv var köpman insåg han mer än väl de fördelar som stod att vinna på kontroll av flod- och karavanleder. Yuuba gjorde vad han kunde för att främja den brittiska handeln på Gambiafloden gentemot den franska på Senegalfloden. Fransmännen insåg hotet och fängslade Yuuba när han i juni 1736 dök upp i Fort Saint-Joseph i ett affärsärende. Det säger åtskilligt om de afrikanska köpmännens och slavhandlarnas inbördes solidaritet att de omedelbart bestraffade fransmännens övergrepp med handelsbojkott. Först när Yuuba frigetts ur fångenskapen kunde den franska slavhandeln på Senegal återupptas.

För den som har sett TV-serien Roots (”Rötter”), efter Alex Haleys bok med samma namn, är vissa ortnamn i ovanstående berättelse välkända, till exempel Jufureh. Haleys förfader och bokens huvudperson Kunta Kinte kom just från dessa trakter, förslavades även han på 1700-talet och skeppades liksom Yuuba till Annapolis. Liksom Yuuba såldes Kunta Kinte till en plantageägare, försökte rymma och greps.

Men det finns en stor skillnad mellan de båda berättelserna. I TV-serien, vars skildring skall tas med stora nävar salt, möter vi ett Afrika utan slaveri, med idel fria bybor, där folk knappt vet att vita människor finns. I själva verket var Jufureh en slavhandelsbas alldeles i närheten av den gamla europeiska utposten på James Island. Det var här kapten Pyke och hans kolleger höll till. Slaveriet och den europeiska närvaron hängde som ett tungt moln över hela området. De män som förslavade Yuuba Jaalo tillhörde samma folk som Kunta Kinte, malinke.

Fler bloggar