Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det är ingen hemlighet att arabiska och berbiska muslimer, efter att de erövrat nuvarande Spanien och Portugal, även anföll nuvarande Frankrike. De trängde ända fram till Loiredalen, där de led nederlag omkring 732 (”slaget vid Poitiers”). Men hur länge bestod deras välde i södra Frankrike? Retirerade de genast till området söder om Pyrenéerna, eller stannade de kvar norr om bergskedjan även efter nederlaget?

Den muslimska erövringen av visigoternas rike ägde rum mellan 711 och 721. Den antog formen av en svit av framgångsrika fälttåg och belägringar som dels fick visigotiska stormän, som Tudmir, att byta sida och bli muslimska vasaller, dels lade huvuddelen av Pyreneiska halvön under direkt muslimskt välde. Visigoterna hade även dominerat Septimanien, ett landskap norr om bergskedjan som idag närmast motsvaras av Languedoc, och det föll sig naturligt för muslimerna att fortsätta expansionen där. Denna fas inleddes 718 och började med Barcelonas och Kataloniens erövring. Den sista visigotiska residensstaden, Narbonne, föll för muslimerna 720 eller 721.

I och med det hade en stor del av dagens Sydfrankrike fått muslimska härskare, och expansionen fortsatte. Till en början stoppades framryckningen av hertig Eudo av Toulouse år 721, men tio år senare överflyglade muslimerna hela dennes hertigdöme (Akvitanien ) och ryckte vidare mot Loire, vilket ledde till den drabbning som har gått till historien som slaget vid Poitiers. Tvärtom vad man brukar hävda ledde detta inte till ett stopp för vidare muslimsk krigföring i dagens Frankrike. Eftersom det uppenbarligen var besvärligt att avancera norrut valde man istället att rycka fram österut, rakt in i Provence. Segerherren vid Poitiers, den frankiske härskaren Karl Martell, allierade sig i detta läge med langobardkungen Liutprand i Italien för att ställa muslimerna inför två fiender och tvinga dem att dra sig tillbaka.

Det sporadiskt uppflammande kriget avstannade omkring 740, av allt att döma som en direkt följd av att muslimerna i Spanien drabbades av inbördeskrig. Det dröjde till andra hälften av 750-talet innan situationen stabiliserades genom upprättandet av ett umayyadiskt emirat i Córdoba.

Under hela denna tid, från 720 till 759, var Languedoc, och möjligen även andra sydfranska regioner, kontrollerade av muslimer. De senare hade ingen tanke på att retirera frivilligt utan måste drivas bort med våld. År 759 lyckades slutligen Karl Martells son, Pippin den lille, infoga hela området norr om bergskedjan i det egna riket. Väl att märka uppfattade inte frankerna Pyrenéerna som en självskriven politisk gräns, lika lite som muslimerna hade gjort det. Under de krig som fördes av Pippins son Karl den store utsträcktes det frankiska maktområdet en bra bit söderut, varför gränsen mellan kristendom och islam kom att löpa tvärs igenom Katalonien.