Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Eftersom jag för tillfället befinner mig på södra Irland väljer jag idag att besvara en fråga om den gröna öns historia. I vissa historieverk kan man läsa att Irland under tidig medeltid, på 500-, 600- och 700-talen, styrdes av en överkung som under sig hade ett flertal underkungar, ordnade i en hierarki. Överkungen skall ha residerat i Tara, dåtidens Temair. Men i andra verk förnekas överkungens existens. Vad anser forskarna idag? Har han funnits eller inte?

Vi saknar utförliga skriftliga källor om Irlands historia för tiden före 400-talet, men det som trots allt finns tyder på att perioden från 200-talet till 500-talet var en strukturellt händelserik era. Äldre folkgrupper och dynastier förefaller ha förlorat makten till yngre maktgrupperingar. Huruvida vanligt folk berördes av de politiska förskjutningarna är omöjligt att säga. Vissa familjer förlorade kontrollen över Irlands centralbygder till andra ätter, vilka hänvisade till sig med termer som Uí (”sonsöner”), Cenél (”släkt”, ”ätt”), Clann (”familj”) och Síl (”avkomma”). De plundringståg och kolonisationsprojekt som irerna under dessa sekler genomförde i Britannien var antagligen länkade till dessa förändringar på den egna ön.

Hela förloppet är dock höljt i dunkel. De svårtolkade sagor som utgör våra enda ”källor” ger vid handen att ett dittills mäktigt rike kallat Ulaid (motsvarande det nutida Ulster) med centrum i Emain Macha tvingades upplåta territorier åt några av de expanderande släkterna. Vid vilken tidpunkt detta skedde, och om det överhuvudtaget skedde, är dock en öppen fråga.

När Irlands politiska karta börjar framträda i skarpare konturer på 500- och 600-talen kännetecknades den av ett hundratal småriken, så kallade túatha, vars härskare (, ”kung”) oftast erkände en mäktigare kung som herre, vilken i sin tur kunde erkänna en överkonung över ett helt landskap. Irland var indelat i fem huvudregioner: Ulaid (senare Ulster) i norr, Connacht i väster, Mumu (senare Munster) i sydväst, Laigin (senare Leinster) i sydöst och Mide (senare Meath) i mitten. Hierarkin kungarna emellan blev dock aldrig klart fastställd och dess betydelse skall inte överdrivas. Oavsett hur högt på rangstegen en befann sig var han i grund och botten endast härskare över sitt eget smårike. Beroende på släktens anseende och egna bedrifter kunde han därutöver räkna med stöd från grannkungar, i bästa fall från ett område som omfattade omkring en femtedel eller en fjärdedel av ön.

Någon allmänt erkänd överkung över hela Irland fanns alltså inte. Däremot utvecklade iriska munkar på 1000- och 1100-talen en politisk teori om en all-irländsk överkung (árd rí Érenn). Ett av skälen till teorikonstruktionen var att allt större välden nu faktiskt etablerades på ön, låt vara att de var högst temporära, och att kung Brian Boru för en kort tid dominerade nästan hela ön i början av 1000-talet. Detta inspirerade munkarna, och de eningsförsök som genomfördes av Connachtkungarna av ätten Ua Conchobair (O’Connor) på 1100-talet tycktes peka framåt mot ett verkligt iriskt kungadöme. – Men så kom den anglo-normandiska invasionen på 1160-talet, och hela utvecklingen stoppades.