Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För omväxlings skull släpper jag idag fram en fråga om oceanisk historia. Fanns det kungariken på öarna i Stilla havet så tidigt som under europeisk medeltid?

Problemet är att de civilisationer som växte fram i Stilla havsvärlden saknade skriftspråk, varför vi är utlämnade åt arkeologiska fynd och muntliga traditioner. Det råder inget tvivel om att i synnerhet polynesierna utvecklade politiska system och monarkier i sina ögrupper, men det är mycket svårt att spåra dem bakåt till specifika århundraden innan européerna anlände och började skriva ned iakttagelser. I fallet med det hawaiianska kungarike som USA så småningom annekterade vet vi att dess stora expansionstid inföll omkring 1800. När det gäller de äldsta faserna av kungariket på Tahiti, som gissningsvis var välutvecklat redan före 1700-talet (många tempel, så kallade marae, är bevarade) är vi betydligt sämre underrättade.

Ett bra exempel på hur man genom studier av muntlig tradition tror sig ha kunnat rekonstruera ett mycket gammalt kungarike är Tonga i västra Polynesien. Vissa tolkningar av öbornas berättelser gör gällande att öns kungliga historia sträcker sig ända till 900-talet, då ett välde organiserades under en Tu’i Tonga, en sakralkung som representerade gudarna. Enligt vad västerländska missionärer fick fram på 1800-talet hade det fram till 1865 funnits 39 monarker med denna titel. I slutet av 1400-talet hade samhällsutvecklingen resulterat i att de andliga och de världsliga centralmaktsfunktionerna skildes åt. Medlemmar av kungahuset kom nu att besätta även andra poster, som inte var länkade till den i strikt bemärkelse sakrala makten. Tongas nuvarande monarki härstammar från ett av dessa senare uppkomna ämbeten. Självfallet brottas hela denna dynastiska historia med stora källkritiska problem, eftersom möjligheterna att jämföra traditionen med andra källor är obefintliga.

Från och med 1000-talet tycks hövdingadömen även ha uppkommit i den mikronesiska övärlden. Ön Yap blev centrum för ett tribut- och handelsnätverk som omfattade flera öar. Nätverket är mest känt för sin säregna penningekonomi med stora stenmynt. Invid ön Pohnpei skapades den imponerande ”tempelstaden” Nan Madol, som troligen (detta är omdiskuterat och svårt att bevisa) var befolkad från sent 1200-tal till 1500-talet. Enligt muntlig tradition härrör de omfattande ruinerna från den så kallade Sau Deleurdynastin. Man har beräknat att mellan 200 och 1 000 människor levde på 92 konstgjorda lagunöar med plattformar konstruerade av stenförband (basalt), vilka sammanlagt täckte en yta av 70 hektar. Öarna omgavs av kanaler och kunde endast nås med båt. En liknande anläggning, Lelu, har påträffats vid grannön Kosrae.