Hur gammal är den svenska flaggan?

Hur gammal är den svenska flaggan? Uppenbarligen började man inte flagga på allvar förrän i Stockholm på sent 1800-tal, och det blev inte allmänt bruk i hela Sverige förrän på 1910- och 1920-talen, men när framträder den blågula fanan första gången i historien?

Att spåra den till mitten av 1500-talet är inte svårt. Framför allt användes den till havs, eftersom det fanns ett konkret behov inom marinen och sjöfartsnäringen att markera nationell tillhörighet. Skeppen såg annars likadana ut, och det kunde vara hopplöst svårt att se vem som var vem i tider av krig och i samband med utrikeshandel. Men flaggans rötter är äldre än så. Kombinationen av blått och gult förekom ofta i olika mönster under svensk medeltid. Redan på 1200- och 1300-talen kunde man se färgkombinationen blått-gult eller blått-guld på kungliga motiv, till exempel på Magnus Ladulås lejonvapen och Albrekt av Mecklenburgs riksvapen med tre kronor. Att finna en absolut tidpunkt då blått och gult kombinerades i form av ett kors är desto svårare.

Den hittills bästa slutsatsen, mot bakgrund av tillgängligt källmaterial, är att det som senare skulle bli känt som Sveriges nationsflagga förekom i offentliga sammanhang från och med 1448. Mannen bakom designen var den nytillträdde kungen Karl Knutsson, som efter sitt trontillträde introducerade ett nytt riksvapen. Vi använder det fortfarande som Sveriges officiella ”stora riksvapen”: en fyrdelad huvudsköld med de tre kronorna i första och fjärde fälten och det så kallade folkungalejonet i andra och tredje. Som åtskillnad mellan de blå fälten lät Karl Knutsson placera ett gyllene kors, något som enligt många bedömare har kommit att utgöra en direkt förebild för utformningen av svenska flaggan. Om hypotesen är korrekt lär de tidiga Vasakungarna ha inspirerats dels av Karl Knutssons avskiljande kors i riksvapnet, dels av de danska kungarnas korssymbol (”Dannebrogen”) och av andra korssymboler i grannländerna.