Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det händer då och då att företrädare för större nordiska städer (oftast Stockholm, mindre ofta Köpenhamn, betydligt mer sällan Oslo) gör gällande att just deras stad är Skandinaviens huvudstad. Men har det någonsin funnits en sådan stad? Hur var det under Kalmarunionen?

Svaret är mycket enkelt: Skandinavien har aldrig haft en huvudstad. På Kalmarunionens tid (1397–1523) fanns inga egentliga huvudstäder i hela Nordeuropa, eftersom monarkerna var så illa tvungna att föra en ambulerande tillvaro mellan slott och kungsgårdar. Det faktum att Erik ”av Pommern” gärna residerade i Köpenhamn betydde alltså inte att denna stad fungerade som skandinavisk huvudstad, låt vara att Erik själv, liksom senare Kristian II, mycket väl kan ha umgåtts med tanken. Det dröjde till 1600-talet innan Stockholm med flera nuvarande europeiska huvudstäder började fungera på detta sätt, som en följd av utbyggnaden av hov, ämbetsverk och andra myndigheter. Om Norden i mycket vid bemärkelse hade en politiskt, kulturellt och ekonomiskt dominerande urban centralort i förfluten tid kommer man närmast om man betraktar Sankt Petersburgs roll på 1800-talet – och den staden låg ju inte ens i Skandinavien.

Om stockholmare, köpenhamnare eller oslobor på allvar vill att deras stad skall bli allmänt erkänd som ”Skandinaviens huvudstad” bör de beakta två grundläggande förutsättningar. Först och främst måste staden ifråga vara mycket stor, rent demografiskt. Människor av alla de slag måste, helst frivilligt, söka sig dit för att ta del av dess makt, kommersiella liv, arbetsmöjligheter, kultur, osv. Dessutom är det till god hjälp om stadens ledande män och kvinnor satsar hårt på stora prestigeprojekt. Dessa må bli utskällda i sin samtid, men de brukar vinna i längden och ge staden symboliskt kapital som genererar psykologiska och ekonomiska bieffekter. Eiffeltornet är ett paradexempel. Det avskyddes av den parisiska kultureliten men är idag en symbol för både staden och nationen.

Alltså: den som önskar göra sin stad till Skandinaviens huvudstad bör fördubbla invånarantalet genom bostadsbyggande, infrastrukturella storsatsningar, företagsetablering etc. och sjösätta ett antal byggnadsprojekt som får oss att glömma Globen. Annars lär talet om ”Skandinaviens huvudstad”, i symbolisk bemärkelse, stanna på PR-byråernas drömskisser.