X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För någon vecka sedan fick jag en fråga om Lund, den stad där jag arbetar till vardags. Vad betyder egentligen ortnamnet? Stämmer det att Lund är en skandinavisk variant av London? Knut den store var ju härskare över både Danmark och England på 1020-talet? Inspirerades han av sin engelska omgivning?

Det är korrekt att Knut regerade över båda länderna, och det står helt klart att Danmark vid denna tid influerades starkt av anglosaxisk kultur, inte minst vad beträffar kyrkan, myntpräglingen och synen på kungens roll. Därför ligger det nära till hands att dra parallellen Lund-London, och så har även forskarna gjort vid flera tillfällen. Men ordlikheten räcker inte som bevis. Både London och Lund kan förklaras genom intern britannisk respektive skandinavisk etymologi, och i avsaknad av konkreta uttalanden om att Knut lånade namnet från England måste vi låta gissningen förbli en gissning. Det faktum att Knut inte grundade Lund – staden etablerades senast under fadern Sven Tveskäggs regeringstid i slutet av 900-talet – är ett försvårande element.

Men vad betyder då Lund? En ännu vanligare hypotes än ”London” är ”helig lund”. Många forskare har gissat att Lund var platsen för förkristen kult, vilket skulle förklara ortnamnet. Men även detta är föga mer än spekulationer. Lund betyder ordagrant bara ”lund” i betydelsen ”skogsdunge”, varken mer eller mindre.

Om man vill spekulera vidare kan man leka med tanken att namnet Lund kanske ursprungligen syftade på den gamla järnåldersstad som låg fyra kilometer söder om nuvarande Lund, idag känt som byn Uppåkra. Här bedrevs bevisligen förkristen kult, men inte i en lund utan i en tempelbyggnad av den art som arkeologer idag brukar benämna kulthus. Om denna gissning är korrekt (vilket vi nog aldrig lär få veta) blir det ännu svårare att vidmakthålla London-hypotesen.