Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Att det finns ett land vid namn Albanien på Balkan är allom bekant, men i vissa böcker nämns även albaner och Albanien i samband med de kaukasiska och transkaukasiska ländernas historia. Hur hänger det ihop? Är det samma folk som avses?

Nej, det är det inte. Norr om Kaukasus dominerade i äldre tid vanligtvis nomadfolk eller delvis nomadiska konfederationer, men söder om bergskedjan tävlade ett flertal furstendömen om makten, länge inom ramen för tre övergripande regioner: Georgien, Armenien och Albanien (som alltså inte skall blandas ihop med Albanien på Balkan). Under antiken utgjorde dessa regioner en buffertzon mellan Rom och Iran. Området genomkorsades ofta av persiska och romerska arméer, och de båda stormakterna delade vid olika tillfällen upp området mellan sig. På 300-talet hade perserna fått kontroll över Albanien, östra Georgien (Kartli) och största delen av Armenien. Religiöst sett drogs emellertid länderna åt väster. Kristendomen antogs som statsreligion i Armenien ca 314, i Georgien på 330-talet, och genom armenisk mission spreds den även till Albanien på 300- och 400-talen.

I mitten av 600-talet underkuvades området av araberna, men i praktiken kom det även fortsättningsvis att regeras av lokala furstar som vasaller under kalifatet. Störst konsekvenser fick dock erövringen i Albanien, vars inhemska stormän successivt miste sin makt till nykomlingarna. Därtill kom att Albanien blev skådeplats för krigen mellan muslimer och khazarer, ett folk som dominerade stäppen i norr. Många albaner gick över till islam, och från och med 820-talet existerade inte längre Albanien som terminologisk och politisk enhet. Utvecklingen fullbordades av mongolerna och turkarna. Landets befolkning blev såväl muslimsk som turkiskspråkig. Därefter användes termen Azerbajdzjan (ursprungligen benämning på landskapet söder om floden Aras) om det gamla Albanien, som även hade omfattat södra nuvarande Dagestan.