Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag åker jag till Åland för att delta i Mariehamns Litteraturdagar, vilket osökt ger mig en möjlighet att besvara en inkommen fråga om varför Åland, vars befolkning är svenskspråkig, tillhör Finland.

Frågan har två svar, beroende på hur långt tidsperspektiv man är villig att anlägga. Det vanligaste svaret tar sikte på 1900-talets historia och utvecklingen i slutskedet av första världskriget. Åren 1917–1918 var oroliga för ögruppens invånare, med flera truppstyrkor på ön, tidvis i hård väpnad konfrontation: här fanns ryska soldater, finska kommunister (”röda” trupper), ”vita” (icke-socialistiska) finländska trupper från fastlandet, en svensk flottstyrka och till slut även tyska trupper. När allt var över gjorde Sverige anspråk på Åland enligt de rådande principerna om nationell självbestämmanderätt. Man lutade sig mot en åländsk folkrörelse för anslutning till Sverige och hänvisade till en åländsk folkomröstning som gav starkt stöd för denna tanke. Sommaren 1921 avgjordes frågan genom Nationernas förbunds ingripande, med följd att Åland tillföll Finland men erhöll självstyre, förblev svenskspråkigt och fick garantier för att behålla sin gamla status som demilitariserat landskap.

Det andra svaret tar sikte på äldre historia och två faktorer som ofta har kommit i skymundan: dels den kristna och juridiska organisationen under medeltiden och tidigmodern tid, dels 1809 års realpolitik. Senast på 1300-talet anslöts Åland till Åbo stift och kom därmed att administrativt räknas som en del av den östra riksdelen. Rättsligt sett var Åland länge självstyrande med eget landsting, men 1435 inordnades ögruppen under Norrfinne lagsaga. Både kyrkligt och världsligt uppfattades alltså Åland som en del av det område som idag räknas som Finland. Väl att märka kunde denna utveckling ha hejdats. Kastelholms slottslän, som var politiskt viktigt under senmedeltiden, omfattade själva Åland, men länsinnehavarna hade tidvis band till såväl slottslän i nuvarande Finland som till slottslän i nuvarande Sverige. Det fanns alltså inget som förutbestämde hur Gustav Vasa och hans efterträdare skulle hantera Åland, men utvecklingen på 1500- och 1600-talen följde i allt väsentligt det finländska mönstret. När hertig Johan, den blivande Johan III, var hertig i Finland lydde Åland under hans välde, och 1634 fördes Åland till Egentliga Finlands landshövdingedöme.

Denna historia var inte obekant för deltagarna i de fredsförhandlingar som ledde till den för Sverige förödande freden i Fredrikshamn 1809. Under kriget mellan Sverige och Ryssland hade båda sidor haft framgångar i kampen om ögruppen: först hade ryssarna erövrat den, varpå ålänningarna gjort uppror och svenska trupper återtagit kontrollen men slutligen tvingats avtåga under von Döbelns ledning. När freden slöts hade alltså Sverige inte längre soldater på öarna, vilket underlättade ryssarnas krav på Åland såsom en historisk del av Finland. I och med det kom Åland att knytas ännu starkare till Finland än tidigare, och möjligheten att förändra den realpolitiska situationen efter 1917–1918 års händelser försvårades.

Fler bloggar