Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När hemsöktes Sverige för sista gången (hittills) av pesten? Det går historier om förfärliga epidemier på 1800-talet och även i början av 1900-talet. Men rörde det sig verkligen om pest?

Svar: nej, det gjorde det inte. Visst händer det att gamla människor hänvisar till en fruktansvärd farsot i deras barndom som ”pesten”, men vad de syftar på är med all säkerhet den influensaepidemi som vi brukar kalla spanska sjukan, år 1918–1919. När ordet brukas om epidemier på 1800-talet avses i regel kolera. Men i början av 1700-talet drabbades Sverige verkligen av en riktig pestepidemi, framkallad av bakterien Yersinia pestis. Det landskap som drabbades allra sist var, såvitt källorna låter oss bedöma, Skåne.

Ett av skälen till att Skåne drabbades ovanligt hårt från 1710 till 1713 var att epidemin inträdde i landskapet från olika håll. En pestvåg kom från Blekinge till socknarna kring Ivösjön, som hemsöktes mycket svårt. En annan våg drabbade Bjärehalvön, en tredje Helsingborg, en fjärde spred sig från Malmö och en femte från Ystad. I nordöstra Skåne finns uppgifter om hur pesten kom till en by genom spannmålshandel. Bonden själv eller hans hustru hade varit inne i ett besmittat hus i en annan by och handlat en tunna korn. Det finns också notiser om hur en piga eller en dragonhustru som varit på resa hade besmittade kläder med sig tillbaka till byn. Från Malmö spreds pesten av knektar som rymt från sin tjänst i det nyuppsatta skånska infanteriregementet. I Ystad var det borgarna själva som spred eländet. Här insåg myndigheterna tidigt att pesten hade kommit och sökte därför begränsa resandet in och ut ur staden, men borgarna vägrade, eftersom de tjänade pengar på att driva handel med folk på Österlen. Bönderna på landsbygden sökte sig också till Ystad, där de umgicks med borgerskapet som förr, med lätt förutsebart resultat.

Den allra sista svenska pestvågen drabbade just Österlen. I slutet av 1712 spred sig en pestepidemi till trakten, och i januari 1713 drabbades Eljaröd. I Hagestad, en by i Löderups socken, slog pesten till i samma månad, och i Borrby började dödligheten stiga i mars. Pesten höll sig kvar i bygden långt in på året, men ebbade till slut ut.

Av de 230 skånska socknar för vilka begravningslängderna från dessa år har bevarats var pesten orsak till stor dödlighet i mellan 155 och 168. Minst sex skånska socknar drabbades av demografiska katastrofer: i Näsum, Kiaby, Ivö, Oppmanna, Barsebäck och Löderup dog mellan 33 % och 75 % av sockenborna. (För den som önskar fördjupa sig i denna farsot kan jag varmt rekommendera Bodil Perssons Pestens gåta från 2001.)