Vem segrade i spanska tronföljdskriget?

Historia Idag vänder jag mig till en fråga om det tidiga 1700-talets stora kraftmätning i Syd- och Västeuropa, spanska tronföljdskriget. Krigets orsak är att söka i stormakternas planer på att dela det stora men svaga spanska väldet mellan sig, planer som hade rivits upp när den siste spanske habsburgaren, Karl II, testamenterade hela imperiet till det franska kungahuset Bourbon. Beslutet fick Ludvig XIV av Frankrike att överge alla delningsplaner och tacksamt ta över allt i sonsonen Filips namn (Filip V av Spanien). Flertalet övriga makter, med England, Nederländerna och Österrike i spetsen, förenade sig i detta läge, år 1701, mot det hotfullt stora bourbonska familjeväldet. Omkring 400 000 människor dog innan mardrömmen var över.

Men vem segrade? I de flesta redogörelser för kriget framstår det som om Frankrike led de stora nederlagen på slagfälten. Likväl regerar ännu huset Bourbon i Madrid. Kan man utnämna något enskilt land till entydig segrare?

Fred mellan Frankrike, Storbritannien och Nederländerna slöts i Utrecht 1713. Kriget mellan fransmän och österrikare avslutades 1714 genom frederna i Rastatt och Baden. Alla dessa freder var kompromissprodukter. Filip V och huset Bourbon fick behålla själva Spanien och dess kolonier i andra världsdelar, men inte de gamla spanska besittningarna i Europa. Österrike fick Spanska Nederländerna, som kom att kallas Österrikiska Nederländerna (idag huvuddelen av Belgien). De spanska områdena i Italien delades upp mellan alliansens medlemmar, med Österrike som främsta vinnare. Storbritannien erhöll stora koloniala områden från Frankrike, bland annat Newfoundland och Nova Scotia. Av Spanien fick Storbritannien dessutom Gibraltar och ön Menorca i Medelhavet.

Faktum är att alla medverkande stormakter vann något för egen del i frederna i Utrecht, Rastatt och Baden. Britterna hade stärkt greppet om Amerika och triumferat över de franska vapnen, men Ludvig XIV:s kungahus hade i gengäld erhållit ett ofantligt imperium i Sydvästeuropa, Latinamerika och Filippinerna (med enda förbehåll att det inte fick regeras av samma kung som Frankrike). För Österrike medförde kriget territoriell expansion både norr och söder om Alperna. En av de verkligt stora vinnarna var den spanska centralmakten, som nu för första gången kontrollerade hela Spanien utan att behöva ta hänsyn till de gamla medeltida delrikena och regionala parlamenten, vilka hade präglat landets politik under 1500- och 1600-talen.

Att alla stormakter skulle vara åtminstone lite nöjda var en av huvudpoängerna med frederna, åtminstone enligt diplomaterna. Genom att sprida vinsterna till alla och vinnlägga sig om ”maktbalans” – tidens diplomatiska modeord – förebyggdes missämja och nya krig. Denna diplomatiska taktik hade kommit för att stanna och skulle prägla många av de internationella konflikter som drabbade Europa mellan 1714 och franska revolutionen.

Visa kommentarer (47 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • BigDemonicBunny

    Fast Utrecht var bara första gången som maktbalans uttryckligen nämndes. Idéerna om maktbalans hade redan ett uppenbart inflytande på den Westfaliska freden, men även i de avtal som slöts på den italienska halvön mellan Milan, Venedig och Florens.
    Jag skulle själv gissa att inspirationen kom från de senare romerska uppgörelserna kring kejsarmakten (Consortium Imperii, där tetrarkiet var en föregångare) som stävjde de värsta extravaganserna när det gällde romarrikets blodiga inre uppgörelser. Det betyder att idén om maktbalans skulle följa det generella mönstret för idéspridning inom renässansen, men det kan också vara ett exempel på liknande lösningar på liknande problem (utan någon direkt koppling).

    • Anonym

      Intressant med maktbalanskonstruktioner. — Idén om att motverka politisk och handelsdominans med maktbalanskonstruktioner har skapats i historien närmare Sverige – om även ensidigt skapade dito inräknas – i form av Kalmarunionen – med periodvisa avbrott – från 1397– till 1523. Unionens syfte kan av historiker tolkas som en förbundsstat utan federal lagstiftningsmakt och personalunion för att skapa en militär motvikt mot ”gemensamma fiender” eller som en politisk och ekonomisk nödvändighet för att stoppa den tyska handelsexpansionen mot norr under 1300-talet av Hansan, Tyska orden och genom nordtysk-romerska furstar/hertigar (Bremen, Holstein, Mecklenburg, Braunschweig-Lüneburg, Magdeburg, Brandenburg, Pommern-Stettin, Pommern-Wolgast, Cammin m.fl.).

      • BigDemonicBunny

         Nej. Det där är inte en Maktbalans konstruktion, det är en naturlig  allians mot yttre fiender som balanseras mot inhemska makthavares ovilja att förlora makt mot centralmakten, dvs en klassisk maktfördelnings pakt. Syftet var definitivt inte att balansera Nordiska unionen mot Hansan osv (och Kalmarunionen sätter faktiskt genast igång med att försöka krossa Hansan).

        Maktbalans har inom politisk teori en väldigt specifik mening.
        Det är en överrenskommelse mellan 3 eller fler stater där syftet är att ingen av staterna får växa sig så stark att den rubbar balansen mellan de olika staterna. Om någon av staterna växer sig för stark så kommer övriga stater att förklara krig mot staten för att återställa balansen (om inte förhållandet balanseras genom ett avtal).

        En sådan maktbalans existerade tidvis inom det romerska väldet, men det första renodlade maktbalansdramat är mellan Milano, Florens och Venedig som under senmedeltiden och renässansen skulle balansera varandras makt genom en rad skiftande allianser (även med yttre makter så som Frankrike och Spanien).
        Ett likande förhållande uppstår senare på kontinenten mellan stormakterna Spanien, Frankrike, Österrike-Ungern och Storbrittanien (plus Preussen och Ryssland till en viss grad. Preussen är en ganska sen stormakt, men blir dock en av de mäktigaste).

        • Anonym

          OK! Så även om syftet är att balansera etablerad makt med en annan och nybildad pakt av
          skilda parter så klassas inte detta förhållande formellt politiskt som maktbalans.
          Är det korrekt uppfattat? Detta innebär i så fall – för tydliggöra min tolkning – att Warszawapakten 1955-91 – som ingicks 14e maj 1955 efter att dåvarande Västtyskland fått medlemskap i Nato – inte var skapad för och del av en politisk & militär maktbalans (”terrorbalans”)?

          • BigDemonicBunny

             Korrekt. Warzawapakten var inte en maktbalanspakt. Maktbalans som politiskt fenomen kan inte existera i bipolära politiska system (i bipolära system finns det bara två stormakter), utan är ett fenomen som hör till multipolära system (flera stormakter som kämpar om makten mellan varandra).

            Avsaknaden av maktbalanssystem betyder att bipolära system har traditionellt sett varit väldigt instabila (om någon temporärt fick övertag så betydde det krig och krossandet av den motsatta parten), och teorin är i alla fall att det enda som förhindrade ett tredje världskrig (som ett separat krig eller som eller en kontinuation på andra världskriget) var existensen av kärnvapen.

            När det gäller multipolära system så är de antingen system som går mot en monopolär situation (dvs, stormakterna slukar varandra en efter en. Romarriket är en sådan variant, där romarriket slukade bland annat Kartago och de grekiska stadsstaterna) eller maktbalanssystem (där stormakterna försöker bevara maktbalansen och proppar upp en part om den blir för svag).

          • Anonym

            Multis gratias!

  • Pingback: Nyheter hus italien #1 | Nyheter bostäder utomlands

  • Anonym

    En kulturellt varaktig effekt av det Spanska Tronföljdskriget är att den franska populära marschvisan ”Marlbrough s’en va t-en-guerre” spreds över Europa. Bakgrunden var det stora slaget vid Malplaquet 1709 där den gamle överlöpar-toryn hertigen av Marlborough ledde de allierade mot en fransk armé som bland annat innehöll ”régiment de Sparre” (senare Royal Suédois). Slaget blev en taktisk allierad seger i och med att de behöll slagfältet, men samtidigt åsamakade fransmännen de allierade så stora förluster att det blev en Pyrrhus-seger för dem och en strategisk förlust.Marlborough sårades i slaget och det spreds ett rykte på den franska sidan att  han t o m hade stupat. Därav visan om hans bortgång.

    Just den del av släkten Sparre som tjänstgjorde i Royal Suédois kom för övrigt att bli adlade av den franske kungen och de slog sig ner i Alsace. Deras vin under det förfranskade namnet ”Pierre Sparr” går för övrigt att köpa på Systemet.

    ”Malrbrough s’en va t-en-guerre” som Beethoven väver in som en fransk marsch i inledningen till ”Wellington’s Victory” är förmodligen mer känd i dagens anglifierade Sverige som ”For He’s A Jolly Good Fellow”.

    • Anonym

      Du borde skriva krönikor åt SvD!

  • Anonym

    Till förlorarna hörde katalanerna som mot spanska centralmakten kämpat med John Churchill och furst Eugen. Det datum de fick ge upp Barcelona — 9/11 ! 1714 — blev märkligt nog nationaldag.

  • Anonym

    här fick alltså Karl XII ryggen fri 1701? men nog förlorade danmark och nederländerna på det hela? och inte kunde väl frankrike administrera de spanska kolonierna? marlborough var förfader till winston churchill och hade innan besegrat frankrike/bayern vid blenheim 1704. intressant med sparrarna, frankrike hade väl lånat sverige en hel del pengar?

    • Anonym

      ”Ryggen fri” – vad Spanska tronföljdskriget framför allt innebar för Sveriges del var att bundsförvanter som England & Nederländerna blev fullt upptagna med sina egna bekymmer och att Frankrike (som potentiellt hade kunnat haft intresse av att stödja Sverige) inte heller kunde ingripa. Kriget var definitivt till fördel för Sveriges motståndare.

      • Anonym

        jamen var dom bundsförvanter då? och danmark blev åtminstone upptaget? frankrike var väl motståndare under 30-åriga kriget iallafall? anfallsförbundet mot sverige-hur såg det ut? danmark-ryssland var det fler? polen? nederländerna hade väl stora fordringar på sverige?

        • Anonym

          Sveriges fiender varierade. Först Danmark, Ryssland och Sachsen (INTE Polen!), med August den starke i sin egenskap av sachsisk kurfurste. Efter landstigningen på Själland lämnade Danmark anfallsförbundet. Däremot gav inte Peter upp efter Narva och inte heller Sachsen efter den svenska segern vid Düna. Karl valde sedan att föra kriget på huvudsakligen polskt territorium varpå även landet Polen drogs in i fientligheterna. Ingen av västmakterna hade något att göra med det stora nordiska krigets krigshandlingar utöver den brittiska flottans skydd vid landstigningen på Själland. 

          Dock, England blev ju som sagt upptaget med det spanska tronföljarkriget efter 1701 och då hade Sverige effektivt avslutat alla operationer i väst. Nederländerna hade inget som helst att göra med fientligheterna i Norden under denna perioden. Danmark blev effektivt upptaget till och med 1709 då stora slag stod både i väst och öst (för svensk del Poltava, för dansk del Malplaquet). Därefter invaderade de ju Skåne året efter med slaget vid Helsingborg som följd.  

        • Anonym

          Danmark, Ryssland och Sachsen mot Sverige, men eftersom det danska angreppet riktade sig mot Holstein och inte Sverige blev det 1700 aldrig något formellt krig mellan Sverige och Danmark. Däremot ingrep Sverige, England, Nederländerna m.fl. makter i konflikten eftersom man var garanter för Holsteins ställning. Det var därför Karl XII kunde landstiga på Själland med hjälp av en engelsk-holländsk eskader.

          Polen var inte krigförande inledningsvis, utan kungen av Polen förde krig i sin egenskap av kurfurste av Sachsen. Däremot utnyttjade han polskt territorium och använde vissa litauiska förband tillhöriga enskilda adelsmän.

          Frankrike var allierat med Sverige under 30-åriga kriget och även senare under 1600-talet, men det nära samarbetet bröts efter mot slutet av seklet.

    • Anonym

      ”Ryggen fri”, snarare tvärtom som Boins skriver. Faktum var att när Karl XII lämnade Europa för intåget i Ryssland saknade Sverige helt allierade som kunde a) hjälpa till i Polen om det behövdes samt agera strategisk reserv mot August i Sachsen medan de svenska arméerna opererade i Ryssland, och b) täcka en svensk förlust i Ryssland. Efter Poltava fanns det helt enkelt ingen operativ styrka på svensk sida eftersom Karl hade gått till Ryssland med huvudarmén och de inhemska förbanden låg vid gränserna. Inga allierade fanns heller som kunde komma till undsättning. 

      Krigen var så stora att man inte kunde agera i båda och eftersom Karl aktivt ändå inte velat ha allierade (på olika grunder varav en var att han inte ville tvingas in i det västra kriget utan koncentrera sig på sitt eget krig) fanns det ingen allierad att tillgå. Detta skulle främst straffa sig efter att fred uppnåtts i väst 1713 och Sverige stod utan allierade mot i stort sett varje östeuropeisk makt (Österrike och Preussen gick med i alliansen mot Sverige när de fick tid över från spanska tronföljarkriget). 

  • Anonym

    man august regerade ju i polen då?

    • Anonym

      August innehade – skilt från varandra – kurfurstetiteln i Sachsen (Elector of Saxony på engelska) och kungatiteln i Polen. När han gick med i anfallskoalitionen mot Sverige gjorde han det i egenskap av kurfurste av Sachsen och inte som kung av Polen. Detta var dock mest ett spel för gallerierna eftersom han använde Polen som uppmarschområde för anfallet på Riga i Svenska Baltikum. 

  • Anonym

    som sagt dom andra var ju upptagna och 1704 i blenheim var frankrike fimpat och med england fanns en hemlig nonagressionspakt. efter altranstädt 1706 var ju allt frid och fröjd och man rådde karl XII att ta det lugnt-men dumt nog följde han inte råden..

    • Anonym

      Det var inte riktigt så utan så här: När Karl XII lämnade Sachsen 1707 återstod bara Ryssland. Freden i Traventhal 1700, som hade garanterats av flera europeiska makter, skulle på papperet hålla Danmark utanför kriget. Freden i Altranstädt 1706, garanterad av bl.a. Preussen, skulle hålla Sachsen på mattan. Alltså: om Danmark eller Sachsen försökte börja krig på nytt skulle olika europeiska makter ingripa militärt för att stoppa dem. I teorin skulle Karl XII vara skyddad från nya anfall i ryggen hur långt bort han än rörde sig med svenska armén.

      • Anonym

        Och det är därmed här man ser hur den västra konflikten påverkade Sverige negativt. Danmark hade ingen anledning eller möjlighet att angripa ett fortfarande starkt Sverige. Alltså kunde man hänga med på äventyr i väst som komplement till stormakterna. Preussen å sin sida testade för första gången sin elitarmé i full skala i större operationer med ett väldigt lyckat resultat (insatser vid Malplauqet). Efter Poltava kunde Danmark göra ett nytt försök mot Sverige medan Preussen satsade några år till i väst innan de också knep en bit av kakan som de svenska nordtyska provinserna utgjorde. 

        Samtidigt utkämpade västmakterna, som skulle stött Sverige, de sista åren av spanska tronföljarkriget. Riktigt dåligt för Sverige eftersom det inföll med förintandet av den svenska armén vid Poltava, den misslyckade trevaren till en effektiv allians med Turkiet samt kapitulationen vid Tönningen. Har för mig att även Sachsen gjorde någon mindre insats i det spanska tronföljarkriget efter 1706. 

  • Anonym

    som sagt ryggen fri-”bara” ryssland kvar-men att lämna nyen skans åt sitt öde-var höjden av skitaktighet och så förmodar jag alla vet vad ”klantskallen” lewenhaupt gjorde vid lesna? 

    • Anonym

      Det svenska riket hade år 1700 ca 3 miljoner invånare. Ryssland hade runt 10 miljoner och Sachsen ca 2,5 miljoner. Sverige hade vare sig de befolkningsmässiga eller de ekonomiska resurserna för att försvara allting hela tiden. Karl XII var tvungen att prioritera och försöka slå ut en fiende i taget.

    • Anonym

      ”Ryggen fri” blir fortfarande fel term att använda. Polen var säkert bara så länge som den svenska huvudarmén var framgångsrik och band upp ryska arméer. Den lilla svenska kår som opererade i Polen tillsammans med mindre polska enheter under Stanislaus (stavning?) var otillräckliga för att skydda sig mot större angrepp. Dessa kom när den svenska huvudarmén försvann i Ryssland. 

      Karls agerande inför det ryska fälttåget har diskuterats sedan det begav sig och åsikterna är flera. Kanske skulle han satsat på en allians med en västmakt men hade detta då kunnat leda till att Sverige tvingats in i det då pågående spanska tronföljarkriget? En sådan allians hade hans far Karl XI varnat för sedan Sverige under hans tidiga regeringstid tvingats in i ett krig på kontinenten fast man inte hade med det aktuella läget att göra (vilket ledde till fiaskot vid Fehrbelin). Småsaker som skansar är irrelevant i längden.   

      Lewenhaupt var en väldigt skicklig infanterigeneral och nederlaget vid Lesjna var inte ”hans fel” utan låg mer på det strategiska hållet med svårigheterna att samordna huvudarméns marsch med hans, samt att ryssarna verkligen blivit bättre sen Narva. Men ändå, den svenska överordnade planen förändrades inte efter Lesjna, att få till ett avgörande slag mot ryssarna. Och det fick de, men vi vet alla att Poltava var resultat av en (för svensk del) ofördelaktig marsch (påtvingad sådan genom ryska handlingar, här ska Peter ges beröm!) söderut och bort från Moskva. Vintern 1708/09, rysk planering mm. gjorde att Sverige helt enkelt inte klarade av det. Vid Poltava var också Lewenhaupt den svenska befälhavare som skötte sig bäst. 

  • Anonym

    jamen det var ju det han gjorde-problemet var det som hände vid lesna 1708….

    • Anonym

      Lesnas betydelse har överdrivits. Lewenhaupt hade bara med sig förråd för sin egen armé, inget annat.  

      • Anonym

        Nja, han hade ju faktiskt en del förråd till den svenska huvudarmén men det viktigaste var ju att den tilltänkta betydande truppförstärkning alá 12 000 man plötsligt bara var reducerad till 6000 man. Som saknade adekvata förråd inte bara till sig själva men också blev en belastning för huvudarmén. Det var en operativ missräkning (Karls försök att samordna truppförflyttelser) om än inget avgörande. I rysk synvinkel däremot betydde det att ryssarna för första gången hade besegrat en större svensk styrka och det gav Peter självförtroende. 

        • Anonym

          Nej, förråden var bara för den egna armén. Den ende som antyder motsatsen är egentligen Lewenhaupt själv, i den långt senare publicerade försvarsskriften. Det finns inget i kända utfärdade order eller annan korrespondens som tyder på att detta är riktigt.

  • Anonym

    skulle han haft med sig mer menar du? det var alltså 3000 vagnar-sen fick man klara sig ändå-en  v i s s
    betydelse hade det kanske? 

  • Anonym

    det ska tilläggas att sverige var allierat med turkiet mot ryssland och sultanen hade tsaren fången senare i moldavien, men han släpptes mot lösen-efter detta låg karl till sängs i 6 månader utan att klä av sig påstås det. 

  • Pingback: | Nyheter hus frankrike – #1 | hus frankrike

  • Anonym

    Mycket bra, nu väntar vi bara på en motsvarande artikel som avslöjar hur ekonomijournalister fick sitt jobb också.,

    • Anonym

      Bevisa eller håll käft.

      • Anonym

        Om du applicerade ”bevisa eller håll käft” på tidningar så skulle 90% av innehållet vara opublicerbart…

  • Anonym

    Bra initiativ av Pär Nuder – det lönar sig att försöka!

  • Anonym

    F.d. finansministern Pär Nuder anställs på PEAB!

     

    Föraktet för vanliga skattebetalare har gått långt, när man
    till och med skryter om att man anställer f.d. politiker.

    Även f.d. näringslivsminister Maud Olofsson! Vilket kap.
    Belöningarna trillar in för MO. Hennes propagerade för vindkraft har tidigare i
    år lett till en plats som styrelseledamot i vindkraftsbolaget Arise Windpower.

     

     

    Det vedervärdiga med dessa politiker är att också efter att
    dom lämnat den officiella politiken fortsätter dom, sin vana trogen, att
    kanalisera skattepengar till annat än de var avsedda för.

  • Anonym

    Försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag. Många behöver stöd för att hålla sig på sina samhällspinnar. Skillnaden mellan stöden är storleken på bidragen samt bidragsmottagerna. Plebejer som får beslut om bidrag från handläggare på  Socialtjänsten och patricier vilka får bidrag och befattningar förmedlade av old fellows, der gute kameraden,  tovarish och stallbröder i styrelser samt företagsledningar. En svensk form av klantillhörighet.

  • Anonym

    En ideal styrelseledamot i ett börsföretag ska i sin tidigare karriär helst ha varit vd, affärsområdeschef eller ha haft motsvarande tung befattning. Det är sådana tuffa jobb, med enorm press och ansvar såväl gentemot ägare som anställda, som kvalificerar människor för styrelseuppdrag. Jag tycker inte att vare sig Nuder eller Sundewall platsar. Ett styrelseuppdrag handlar om kunna bidra till den strategiska inriktningen för ett företag – inte om att bara sitta och ha åsikter om det mesta i tillvaron.

  • Anonym

    Undrar om de som sålde bilprovningen får samma chanser till styrelseuppdrag när de lägger av med politik.

  • Anonym

    Carl Henric Svanberg kommer att gå till historien som den som helt på egen hand förstörde den internationella marknaden för svenska ledare för tid och evighet. ”Smål pipel”

    • Anonym

      ”den internationella marknaden för svenska ledare” 
       Det gjordes en undersökning för några år sedan och den fann inget av ”den internationella marknaden för svenska ledare” utanför Sverige. Vid sidan av P-G G, så är det väl inte så mycket på högre nivå. 

  • http://pulse.yahoo.com/_GSZACX4IJOYGXWRHLKIQVJ3UYU Kenneth

    Två superrekryteringar, Maud och Nuder, pust!

  • Anonym

    CHS har sådan makt att inte ens Gardell vågar säga vad han egentligen tycker. Rätt patetiskt. Och han har dessutom fel: ”small people” är precis lika dåligt som det låter. Undrar vilka Gardell har pratat pratat med för att tro något annat. Svenska PR-konsulter?

  • Anonym

    Oh f.., jag som trodde att högsta chefen var ansvarig för verksamheten, de får i alla fall betalt för att de anses ha det. Men det gäller kanske bara när det går bra.

  • Anonym

    ja det var konstigt att PB inte hade en ventil i sin utrustning som inte slöt tätt i en sådan situation. ett beslut om en sådan ventil skulle naturligtvis tas på en lägre nivå i bolaget. Det finns ju sådana ventiler som har ett sådant fail safe funktion Konsigt att BP inte hade en sådan ventil med en fail safe funktion.

    • Anonym

      Det kostar ju pengar och förstör kvartalsrapporten……..det går inte för sig i en kvartalskapitalism.

  • significat corruptionem

    Jag tycker att Christer Gardell låter arrogant och nedlåtande , det är sant att Svanberg inte kan ta hela smällen för det som hände , men han kan säker ta en del av den med tanke på att en person i hans position SKA vet allt om företaget , det är därför han har sin höga lön en man som Svanberg SKA ochså var lyhörd och kunna agera snabbt men dagens ledningar är både stela och långsamma . Svanberg satt säkert med och bestämde om hur det skulle sänka kostnaderna i BP genom att minska på personalen vilket resulterar i sämre säkerhet.

Debatt
Wagners Brünnhilde räddar världen genom att ge ringens guld tillbaka till floden Rhen. Katarina Dalayman som Brünnhilde i ”Ragnarök” på Kungliga Operan 2007.

”Vi vill se flexibel pensionsålder”

Mycket oklart hur allt ska fungera.

FOTO: Dan Hansson

The grand Budapest hotel slår rekord

Film

Wes Andersons mest inkomsbringande.

Barndom i Syrien slagen i spillror

Kriget i Syrien

Flyga drake-författare om krigets barn.

På den grekiska festivalen är allt kris

Hynek Pallas

Grekkrisen på filmduken.

Triangulering – hippt ord används fel

Politik

Få behärskar modeordet.

Därför är humaniora så viktigt

Under strecket

Ny bok ger svar.

”En konstnär kan
inte vara rädd”

Söndagsintervjun

Claire Messud skäms inte.

Vi kommer skämmas över köttfrossandet

Krönika

Det systematiska mördandet av djur