Historia Med anledning av att vi har fått ett nytt titulärhertigdöme i Sverige har frågan uppkommit om Östergötland har förekommit i dessa sammanhang tidigare.
Östergötland har varit hertigdöme vid flera tillfällen, dock inte under medeltiden, då kungarna behöll landskapet för egen del medan övriga områden i nuvarande Sverige och Finland kunde komma ifråga som halvt eller helt självstyrande hertigdömen. Den förste hertig som härskat över huvuddelen av Östergötland (de västra och norra delarna av landskapet) var Gustav Vasas son Magnus, i vars hertigdöme även andra områden ingick (Kinda och Ydre i Småland – som idag ligger i Östergötland – samt Dal, Sundbo härad i Närke och ett stort område i Västergötland). Magnus tillträdde 1560 men kunde på grund av sinnessjukdom inte administrera sitt hertigdöme, som i praktiken styrdes av kungamakten från 1563. År 1569 upphörde det att skötas separat och försvann i praktiken från kartan, även om Magnus bodde kvar i Vadstena.
Johan III:s son, som också hette Johan, övertog år 1606 ett hertigdöme som till ytan påminde om det Magnus hade haft. De skillnader som fanns innebar att territoriet hade ännu större fokus på Östergötland än tidigare, något som markerades genom ett byte av landområden 1609. Johan avled dock redan 1618, och hans hertigdöme dog med honom.
Nästa gång delar av Östergötland (närmare bestämt området kring Söderköping) räknades som ett hertigdöme var under Johan Kasimir, den blivande Karl X Gustavs far. Han hade en tysk hertigtitel med sig i bagaget och kunde mot slutet av sitt liv (1651, året innan han dog) även räkna sig som hertig av Stegeborg, som han sedan länge innehade som pantlän. Titeln ärvdes av sonen Adolf Johan (d. 1689).
Den typ av hertigdöme som idag existerar i Sverige är, som tidigare nämnts, endast ett titulärhertigdöme, vars innehavare saknar ekonomiska och politiska rättigheter i territoriet. Traditionen att dela ut titulärhertigdömen startades av Gustav III, vars bror Fredrik Adolf var hertig av Östergötland mellan 1772 och 1803. Den blivande Oscar II var hertig av samma landskap mellan 1829 och trontillträdet 1872, varför hans gemål Sophia från 1857 kan räknas som den första titulärhertiginnan av Östergötland. År 1911 delades Östergötland än en gång ut som titulärhertigdöme, nu till Carl (”Carl jr”), en son till prins Carl och den danska prinsessan Ingeborg. När han år 1937 gifte sig med den icke-kungliga Elsa von Rosen miste han både den svenska prins- och hertigtiteln (men fick i gengäld en prinstitel av svågern, Leopold III av Belgien).
