Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Igår tappade jag räkningen på hur många gånger jag fick kommentera namnet Estelle. När jag steg av planet på Sturup och kontrollerade mobilen fann jag en diger hop uppringningar som jag inte kunnat besvara, och sedan gick telefonen varm. Har tidigare kungligheter burit namnet? Är det ett släktnamn inom familjerna? Och så vidare.

Med undantag för Folke Bernadottes hustru har, såvitt jag vet, ingen i familjen, eller någon med anknytning till drottningämbeten någonstans på jordklotet, burit namnet, varför det måste betraktas som ett synnerligen oväntat val. Men det är inget ”dåligt” namn, sedan får en och annan journalist och kollega säga vad han eller hon vill, och det är inte ett namn som saknar historisk tyngd.

Den mest prominenta person som förknippas med namnet och dess latinska form Estella (ursprungligen det grekiska Eustella) är ett fornkristet helgon som skall ha lidit martyrdöden i Gallien på 100-talet eller 200-talet e.Kr. I likhet med andra martyrer från denna epok är det inte säkerställt om hon verkligen har existerat, och flertalet forskare tvivlar på det. Källorna om henne är fåtaliga och stammar från medeltiden, men hennes kult var länge utbredd. Estella/Eustella skall ha varit dotter till bygdens ledande romerske ämbetsman. Hon lärde känna den förste biskopen i trakten, Eutropius av Saintes, och anammade kristendomen, något som resulterade i att fadern lät avrätta både henne och biskopen. Helgonets festdag är den 11 maj, för katoliker, och 30 april, för ortodoxa.

Ett känt exempel på att namnet har förekommit även i andra länder i äldre tid och gärna förknippats med högreståndspersoner är Charles Dickens roman Great Expectations (”Lysande utsikter”, 1861), där en av de kvinnliga huvudpersonerna, dottern till straffången Abel Magwitch och föremålet för Pips kärlek, heter Estella.

Fler bloggar