Historia Idag besvarar jag en fråga som jag vet att jag svarade på för några år sedan, men den dyker upp med jämna mellanrum, och eftersom alla läsare av bloggen säkert inte har hängt med från begynnelsen kan det vara på sin plats med en repetition. Det gäller kungahuset Vasa i Polen. Varför hamnade den svenska kungaätten överhuvudtaget på den polska tronen? Polen var väl inte ens ett arvrike? Och hur länge behöll de makten i landet?
Polen var, mycket riktigt, ett valrike. Den polska adeln (szlachta) valde på kungar från flera olika länder – från Ungern, Transsylvanien, Sachsen med flera grannländer, och givetvis från själva Polen. Men det kunde inte sällan vara en fördel om tronpretendenterna hade släktband till äldre polska kungligheter, och så var fallet med huset Vasa. År 1587 valdes Johan III:s son Sigismund till polsk kung, något som dels berodde på att hans mor var den polska prinsessan Katarina Jagellonica, dels på att svenska förhandlare förefaller ha lurat polackerna att de skulle få överta Estland om Sigismund blev polsk kung.
Sigismund regerade över Polen ända till sin död år 1632, samma år som hans kusin och fiende Gustav II Adolf avled. Hans polska namn är Zygmunt III. Han efterträddes av sönerna Vladislav IV (Władysław IV, 1632–1648) och Johan II Kasimir (Jan II Kazimierz, 1648–1668; denne abdikerade). När Johan II Kasimir avled 1672 dog de legitima grenarna av ätten ut även i Polen.
