X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Stämmer det att korståg har riktats mot Österlen? Eller är det en lokal skröna?

Svaret beror på hur man definierar korståg, men den händelse som åsyftas har med stor sannolikhet ägt rum, närmare bestämt år 1123. En av orsakerna var den allmänna korsfararvurm som präglade hela Västeuropa under 1100-talets första decennier, sedan Jerusalem erövrats. Även nordiska monarker deltog i resorna, framför allt Erik Ejegod av Danmark och Sigurd Jorsalafare av Norge. Den senares tillnamn syftar just på en resa till Jerusalem (”Jerusalemfarare”). Men minst lika viktigt var att danska prinsar tävlade om makt och ära genom att plundra längs Östersjöns kuster, något som drabbade alla grannar. I synnerhet kusinerna Magnus Nilsson och Knut Lavard drog ut i härnad, bland annat i riktning mot sydöstra Småland och Öland. Bland de praktbyten Magnus förde med sig hem från expeditionerna fanns några så kallade Torshammare, som han påstod att folket i trakten använde i hednisk kult. I själva verket tycks huvuddelen av sydöstra Sverige vid denna tid ha varit kristnat, men detta ignorerade både Magnus och Knut.

Allt sammantaget resulterade detta i att den norske kungen Sigurd utrustade en egen expedition mot Kalmarsundsregionen. Han hade ju tidigare varit i Heliga landet, krigat i nuvarande Libanon och vunnit sig ett rykte som helig stridsman. Nu gällde det hedningarna i norr, åtminstone om vi skall tro Snorre Sturlasson, som skriver att Sigurds expedition ägde rum på sommaren före ”det stora mörkret”. Om angivelsen är korrekt kan vi tidfästa händelsen till perioden juni-augusti 1123. Det mörker som åsyftas är säkert solförmörkelsen den 11 augusti 1124.

Snorre, som bygger sin historia på en äldre källa, Ágrip af Nóregs konunga sögum, sannolikt skriven på 1190-talet, hävdar att initiativet kom från kung Nils av Danmark, Magnus far. Kungarna kom överens om att mötas i Öresund. När de 300 norska skeppen äntligen kom fram hade emellertid Nils tröttnat och återvänt hem. Sigurd blev förargad. Norrmännen seglade vidare, rundade Skåne och lade till vid den hamnplats som då kallades Svimraros och idag heter Simrishamn. Här gjorde Sigurd klart att Nils opålitlighet måste bestraffas genom plundring.

Österlens dåtida centralort, den lilla medeltidsstaden Tumatorp (idag Östra Tommarp), utsattes för de norska krigarnas ilska. Efter plundringen återvände norrmännen till Svimraros och seglade till Kalmarsund, där de härjade och kristnade som planerat. Smålänningarna uppges ha skänkt Sigurd 1 500 nötdjur som tribut och lovat att hålla sig till Kristus, varpå Sigurd återvände till Norge. I efterhand har expeditionen kommit att kallas ”Kalmare ledung”.

Att kalla plundringen av Tumatorp för korståg är att ta i. Det var, att döma av källan, en typisk plundringsexpedition för att visa en opålitlig grannmonark var skåpet skulle stå. Men incidenten ingick i ett övergripande korstågssammanhang, varför det inte är konstigt att den ofta förknippas med det heliga krigets historia.