Medeltida abort?

Vad vet vi om abort i Sverige under medeltiden? Nog måste det ha funnits försök att driva ut foster redan då? Vilket straff drabbade de kvinnor som ertappades?

Den metod för aktiv barnbegränsning som oftast förs på tal när man läser om det äldremedeltida samhället är inte abort utan utsättning. Den nyfödda placerades i skogen. Mot detta protesterade kyrkan, vilket ledde till skriftliga notiser som är skälet till att vi känner till bruket. Abort – det vill säga ätandet av örter som antogs döda och/eller driva ut fostret – är inte lika prominent förekommande i källorna, men det dyker upp om vi söker i gamla lagtexter. I det medeltida Sverige kallades företeelsen bälgmord, efter fornsvenskans belgher (”buk”, alltså ”bukmord”). Redan i Äldre Västgötalagen (1200-talet) framgår att bälgmord uppfattades som så skamligt att blotta misstanken om att något sådant varit i görningen kunde användas som nedsättande anklagelse om en kvinna. Den som påstod att någon fördrivit sitt foster eller mördat sitt barn gjorde sig skyldig till ett s.k. styggelseord (firnær orth), vilket resulterade i dom för ärekränkning, såvida inte anklagelsen kunde bevisas.

I den så kallade Dalalagen samt Västmannalagen nämns bälgmord uttryckligen som straffbelagd gärning. En kvinna som anklagats för att ha begått bälgmord måste anskaffa vittnen (andra kvinnor) som kunde svära att hennes ord var att lita på. Om kvinnan inte på detta sätt lyckades bevisa sin oskuld måste hon böta, enligt ”Dalalagen” tolv mark, enligt Västmannalagen sex mark.

Många hade säkert svårt att få ihop dessa summor, men jämfört med senare tiders påföljder var straffet lågt. I 1734 års lag stadgas dödsstraff för fosterfördrivning. Medeltidsmänniskorna hade alltså en, åtminstone straffrättsligt sett, mycket mildare syn på abort än den tidigmoderna epokens svenskar.