Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Trettondagsafton, som infaller ikväll, har i vissa västeuropeiska traditioner förknippats med upp-och-nedvända världen, det vill säga en tidpunkt då den sociala ordningen kan ställas på ända. Traditionen är bland annat känd från England, där man brukade välja en bonde till kung och betrakta officiella auktoriteter som temporärt detroniserade. Bondekungen fick regera till midnatt, då allt återgick till det gamla.

Dylika traditioner, som på andra håll har förknippats med helt andra datum än den 5 januari, tycks ha varit globala fenomen. Liknande narrfester är kända över hela jordklotet, såväl i skönlitteratur (ett känt exempel finns i Victor Hugos Ringaren i Notre Dame) som i reseberättelser. Hela andan i William Shakespeares skådespel Trettondagsafton är inspirerad av tanken på att man kan bli något annat än vad man är – en kvinna kan klä sig som man, en vanlig tjänare kan bli adelsman, och så vidare.

Som exempel på hur vida spritt fenomenet har varit kan nämnas en notis som jag snubblade över när jag analyserade reseskildringar från det tidiga 1600-talets Centralasien. Den portugisiske jesuiten och upptäcktsresanden Bento de Goes, som efter en strapatsfylld resa hade hamnat i Yarkand, blev indragen i en narrfest som försatte en god vän till honom, greken Demetrios, i stor fara. En av de övriga handelsmännen i staden valdes under festen till narrkejsare, och alla var tvungna att svära honom trohetsed och ge honom gåvor. De som vägrade kunde fängslas och till och med piskas på order av narrkejsaren. Att skänka en present kostade självfallet pengar, och den ekonomiske/snåle Demetrios vägrade att acceptera dylikt slöseri. Narrkejsaren utnyttjade omedelbart sin auktoritet, och greken såg ut att gå ett grymt öde till mötes. I denna situation trädde Bento in som medlare, och efter att han själv skänkt narrkejsaren en rejäl present blidkades den för tillfället upphöjde mannen. Demetrios slapp undan.

Fler bloggar