Hur stort var det danska kolonialväldet?

Att det forna svenska kolonialväldet inte var mycket att hurra för – en ö i Västindien, några temporära handelsstationer i Afrika, en nedbränd postering i Indien och en kort tids innehav av Delaware med omnejd – är ganska känt i vårt land, men hur var det med Danmark? Hade inte danskarna ett betydligt mer imponerande välde på andra sidan havet?

Jovisst. Projektet föddes 1616, då ett danskt ostindiskt kompani grundades på nederländskt initiativ och med stöd av Kristian IV. Fyra år senare tog en dansk flotta kontroll över den sydindiska staden Tranquebar, där en lokal furste gärna såg att nordborna slog sig ned, som motvikt mot andra europeiska intressenter. Danskarna fick även befästa staden, vilket de gjorde med besked.

Sedan fick danskarna problem. Tranquebar var ofta helt avskuret från kontakt med Köpenhamn, men tack vare den rent asiatiska handeln överlevde kolonin. Med sina tre–fyra skepp seglade Tranquebars köpmän till Bengalen, Java och Sulawesi för att handla med tyg, peppar och kryddnejlikor. Stundom ägnade de sig också åt sjöröveri. Från och med 1670, då ostindiska kompaniet rekonstruerades, blev förbindelserna med Danmark tätare. Danskarna höll sig kvar i Tranquebar ända till 1845, då de sålde sina indiska besittningar till britterna. De gjorde även ett par (helt misslyckade) försök att kolonisera Nikobarerna (”Frederiksøerne”).

Den mest lyckosamma danska kolonisationen ägde rum i Västindien, där man från och med 1672 utvecklade ön Sankt Thomas till en koloni. Väldet utökades med Sankt Jan (1718) och Sankt Croix (1733), och i synnerhet sistnämnda ö gav stora rikedomar i form av socker, framställt på slavplantager. Flertalet plantageägare var dock nederländare snarare än danskar. Danskarna behöll de tre öarna (”Danska Västindien”) ända till 1917, då de såldes till USA för 25 miljoner dollar. Idag är de kända som Virgin Islands of the United States, Amerikanska Jungfruöarna.

Förutom dessa kolonier förfogade Danmark länge över ett antal befästa fort och handelsstationer vid kusten i nuvarande Ghana i Västafrika. Efter en misslyckad start byggde danskarna under andra hälften av 1600-talet och under 1700-talet upp ett förhållandevis stabilt välde som bestod ända till mitten av 1800-talet, då forten såldes till britterna. Allt som allt behärskade de danska slavhandlarna på Guldkusten en kuststräcka på 150 kilometer.