Brosa, döve och fase

Varifrån kommer de märkliga tillnamnen på svenska jarlar under sent 1100-tal och tidigt 1200-tal? Kallade sig verkligen personerna ifråga ”Birger brosa”, ”Karl döve” och ”Ulf fase”? Och vad betyder tillnamnen?

Huruvida personerna eller deras närstående nyttjade termerna ”brosa”, ”döve” och ”fase” är okänt. Ingen av dem har efterlämnat texter där vederbörande refererar till sig själv med tillnamnen. Det har ingen annan samtida svensk heller gjort – namnen hör källmässigt hemma i västnordisk (norsk-isländsk) 1200-talstradition.

”Birger brosa” betyder ordagrant ”Birger den leende” och ”Karl döve” betyder just det namnet antyder – nämligen att jarlen hade grava hörselproblem. Att vi känner till detta beror uteslutande på att tillnamnet dyker upp i islänningen Sturla Thórðarsons Hákonar saga, om den norske kungen Håkon Håkonsson. I kapitel 259 läser vi om Ulf fase att ”hann var sonr Karls jarls daufa”, ”han var son till jarl Karl döve”.

Ulf fases namn är det mest besvärliga att reda ut. ”Fase”, eller ”fasi” (som det uttryckligen står i källan), har oftast tolkats som ”den fasansfulle” eller ”den förskräcklige”.