X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Kungligheter associeras med kronor, även om de numera inte bär dem på sina huvuden. Envar med en gnutta allmänbildning kan känna igen en kungakrona. Skillnaderna europeiska monarkier emellan, levande som döda, är på denna punkt marginella. Men varför? Hur kommer det sig att kronorna ser ut som de gör?

Först och främst: kronor är inte en strikt kunglig företeelse. Under medeltiden var det vanligt att många privilegierade stormän bar kronor vid högtidliga tillfällen. Ju längre fram i tiden vi kommer, desto viktigare blev det för kungar, hertigar och grevar, med flera, att reglera hur deras respektive huvudprydnader skulle se ut. De spetsar, ädelstenar och övriga utsmyckningar som återfinns på kronorna är alltså att betrakta som markörer, närmast en sorts officiella statussymboler. Utmärkande för en kunglig krona har sedan senmedeltiden varit att den är ”sluten”: spetsarna strålar samman och bildar ett tak ovanför det runda band som utgör kronans botten. Slutna kronor kallas även ”bygelkronor”. Andra kronor är ”öppna”, med spetsar som går rakt upp från bandet utan att mötas.

Så har det varit under de senaste seklerna, men om vi går längre tillbaka i tiden blir bilden en helt annan. De medeltida kronorna kan härledas till de romerska kejsarnas prydnader, och vi har flera tidigmedeltida kronor i behåll som avviker från det senare mönstret. Vackra exempel är kung Reccesvints votivkrona från 600-talet (i Nationalarkeologiska museet i Madrid) samt drottning Theudelindas krona från sent 500-tal och den svårdaterade så kallade ”langobardiska järnkronan” (båda i domkyrkan i Monza). Dessa kronor har visserligen gott om guld och ädelstenar, men de saknar de byglar och spetsar som utmärker medeltida och tidigmoderna kronor. Orsaken var att hantverkarna hämtade inspiration från romerska förlagor, och där var sådana detaljer ointressanta. Å andra sidan hängde det ofta ned diverse utsmyckningar från kronbandet. Utvecklingen mot våra nuvarande västeuropeiska kronor inleddes senast på 800- och 900-talen. Det första av mig kända exemplet är den tysk-romerska kejsarkronan, som förvaras i Wien.