En spanjor och en kines i Samarkand

I historiska översiktsverk nämns ibland att officiella representanter för yttersta västern och yttersta östern – Spanien och Kina – möttes på en middag i Samarkand i början av 1400-talet, detta som exempel på att utvecklingen av politik, köpenskap och kommunikationer hade nått så långt att diplomater från hela den eurasiatiska kontinenten vid behov kunde sammanstråla. Stämmer det?

Ja, det stämmer. Händelsen kan dateras till den 8 september 1404, och vi känner till den tack vare den resedagbok som fördes av spanske (kastilianske) ambassadören Ruy Gonzalez de Clavijo, som sänts till Samarkands härskare Timur (Timur Lenk) på uppdrag av Henrik III av Kastilien. Kastilianaren skildrar hur han och hans män leddes till en praktfull sal, där de placerades till höger om Timurs eget säte. Mellan dem och den gamle härskaren befann sig en man med ett, ansåg Clavijo, besynnerligt utseende. Han hade sneda ögon och hy som övergick i en gulaktig nyans. Denne ambassadör hade tidigare krävt att Timur skulle erlägga tribut till en härskare som, enligt vad kastilianarna tyckte sig höra, hette Chayscan och var kejsare av Cathay. När Timur upptäckte att hans tjänare hade placerat den snedögde på en bättre plats än de nyanlända kastilianarna blev han upprörd. Tjänarna beordrades flytta fram sändebuden från ”kungen av Spanien, min son och vän” och flytta ned cathayanen (kinesen) till en sämre plats. Han kom nämligen från en dålig härskare – en tjuv och en fiende.

I Clavijos reseberättelse används händelsen som belägg för hur högt aktat Kastilien och dess härskare var även i Centralasien. I praktiken var det, från Timurs sida, snarare fråga om en möjlighet att förolämpa Mingdynastins ambassadör. Kastilianarna anlände vid ett tillfälle då relationerna mellan Timur och Kina övergått i ett kritiskt läge. En tid senare bröt Timur ut på sitt sista fälttåg, mot just Kina.