Våra första vegetarianer?

Idag är vegetarianer allt annat än sällsynta. Det finns gott om varianter, med allt från hårdhudade veganer till folk som tidvis struntar i reglerna och äter kött när det är socialt påbjudet. Men hur uppstod vegetarianismen? När började människor avstå från kött?

Först och främst: de flesta som sagt nej till kött i historisk tid har gjort det högst motvilligt, på grund av fattigdom. Hela frågan om etisk vegetarianism skulle ha tett sig som en obegriplig lyxdebatt för flertalet jordbrukare före välfärdssamhällets tid.

De första vegetarianerna var alltså rimligtvis folk som hade det ovanligt gott ställt och dessutom tid att tänka och formulera idéer om föda. Födomässiga tabuföreställningar är kända i många religioner, och den förste vegetarianen var antagligen en andlig vägledare – präst eller profet – i en av de gamla flodkulturerna. När vi möter vegetarianism i skriftliga källor är det förknippat med religionsutövande, kopplat till reningsritualer och till vissa prästämbeten. Verkligt tydlig blir idén på 500-talet f.Kr., både i Medelhavsvärlden och i Indien. Den indiska vegetarianismen vilade sig ytterst mot reglerna mot dödandet av djur (först inom buddhismen och jainismen, senare även inom hinduismen). I den sydasiatiska kulturkretsen har idéerna fortlevt in i modern tid. Den förste kände vegetarianen i vår del av världen var Pythagoras från Samos, men han var långt ifrån den ende grekiske filosofen under antiken som antog denna ståndpunkt.

De vegetarianska filosofskolorna i Medelhavsvärlden överlevde emellertid inte antiken. Varken inom kristendom eller inom islam under medeltiden var avhållsamhet mot kött ett ideal. En och annan munk och sufi gjorde förvisso motstånd mot köttätande, men det rörde sig alltid om små minoriteter i ett hav av idel köttätare. Huvudfårorna inom kristendom och islam nöjde sig med fasteperioder (som före påsk respektive under ramadan) men yrkade inte på att man i övrigt skulle säga nej till allt kött som sådant. Den muslimska och judiska aversionen mot griskött motsvarades alltså inte av en aversion även mot kött från exempelvis får.

Om vi vill finna modern vegetarianism måste vi vänta till 1700- och 1800-talens Västeuropa. Här växte idéerna fram från två håll, dels inom delar av upplysningstidens intellektuella rörelse (det vill säga som filosofiskt överklassfenomen), dels inom grupper som ägnade sig åt bibelstudier. 1800-talets västerländska vegetarian strävade efter ett skapa ett gott, harmoniskt liv genom att ta avstånd från kött. Ytterst få vanliga arbetande män och kvinnor tog del av dessa tankegångar. Det normala under både 1800-talet och största delen av 1900-talet var att köttätande uppfattades som entydigt positivt. När kristider och depression ledde till minskat köttätande under 1900-talets första hälft blev resultatet inte sällan ljudliga folkliga protester.

Den vildvuxna flora av vegetarianska idéer som vi har runt omkring oss idag är med andra ord en mycket sentida företeelse, en följd av de senaste decenniernas idéspridning. Vår tids militanta veganer saknar historiska föregångare.