X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Efter de långa utvikningarna om sheriffen i Nottingham och glada zaporoger återvänder jag till en fråga som jag har fått många gånger, senast härom veckan. Det gäller det i litteraturen ofta förekommande påståendet att vår 1600-talsdrottning Kristina var ovanligt välutbildad, något av en ”Nordens Minerva”. Mängder av argument brukar anföras, som att hon inkallade René Descartes till Stockholm (där han i och för sig insjuknade och dog). Enligt vad vi kan höra i föredrag och läsa i översiktsverk kunde hon tala franska, tyska, italienska, holländska och latin. Hon skall även ha kunnat läsa grekiska, hebreiska och arabiska. Hur mycket är sant om drottningens bildning? Var hon ovanligt lärd för sin tid?

Frågan har utretts i Leif Åslunds bok Att fostra en kung: Om drottning Kristinas utbildning (Atlantis: 2005). Mitt svar baseras på den boken. Åslund har gått igenom ett stort källmaterial. Dokumentationen är så omfattande att vi vet både vad Kristina lärde sig under barn- och ungdomsåren och hur hon själv, i sina brev, lät lärdomen skymta. Vid en granskning framgår att hon fick en utbildning som var skräddarsydd för de behov den svenska statsledningen gissade att hon skulle få i egenskap av regerande monark: ingen djuplodande kunskap utan ytlig bildning. Hon fick lära sig lite om mycket. Detta är för övrigt ett helt normalt förfarande i utbildning av kungligheter, både då och senare.

Det fanns undantag. Drottning Kristina var mycket välutbildad när det gällde latin, franska, teologi, retorik och argumentationskonst (i synnerhet pro et contra-diskussioner). Och hon blev skicklig. Redan i 20-årsåldern behärskade hon konsten att övertyga riksråd och trumfa igenom sin vilja. Kristina blev därför en påfallande stark regent. Men i övrigt var hon definitivt ingen ”Nordens Minerva”. Långt in på 1900-talet har historiker, utan goda källbelägg, postumt begåvat Kristina med kunskaper som hon egentligen saknade och som hennes lärare varken hade möjlighet eller skäl att skänka henne.

För övrigt: den som är intresserad av att veta mer om drottningen rekommenderas varmt Marie-Louise Rodéns biografi Drottning Christina (Prisma: 2008).