X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Häromdagen besökte jag och min fru Nationalmuseum för att se den underbara utställningen om de ryska realister som var verksamma i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, Peredvizjniki. Jag kan inte nog rekommendera utställningen. Se den, om ni bor i (eller har vägarna förbi) huvudstaden! Detta är ett utomordentligt tillfälle att uppleva konst som man normalt måste åka långt österut för att kunna betrakta i original. Här finns de alla: pråmdragarna vid Volga, porträtten av Tolstoj och Tjajkovskij, bonde- och aristokratporträtten, landskapen och historiemålningarna. Det är en av de senare som föranleder denna blogg.

Det gäller Ilja Repins både konstnärligt och i fysisk bemärkelse stora (208 x 358 cm) tavla ”Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen”. Repin målade den mellan 1880 och 1891. Generationer av människor av de mest skilda ideologiska schatteringar har älskat den, från tsar Alexander III (som köpte den för en rekordsumma) till kommunisterna. På 1890-talet vann den guldmedaljer i både Tyskland och Ungern. Se den här: http://www.nationalmuseum.se/sv/Om-Nationalmuseum/For-press-och-media1/Pressbilder1/Peredvizjniki–banbrytare-i-ryskt-maleri/Ilja-Repin-Zaporogkosacker-skriver-brev-till-den-turkiske-sultanen-1880-91/

Tavlan föreställer en grupp skrattande zaporogkosacker under ledning av sin ledare, ataman Ivan Serko, som skriver brev till sultan Mehmet IV av Osmanska riket år 1676. Bakgrunden är sultanens krav på underkastelse, vilket kosackerna lär ha bemött med ett av de hånfullaste breven i diplomatins världshistoria. Krigarna är, i tavlans nu, mitt uppe i formuleringen av några av de mest dräpande raderna. Men – och detta får man inte veta på Nationalmuseum – vad är det egentligen de knåpar ihop? Vad står det i brevet?

Det är inte helt klarlagt, men vi vet att brevet i stor utsträckning är en förolämpande travesti på sultanens många titlar. Dokumentet finns inte i original, endast i avskrifter, och innehållet kan mycket väl ha förvanskats. Men här är texten, såsom vi känner den idag, i en till svenska översatt version:

Zaporogkosackerna till den turkiske sultanen.

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!

Konsjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.