Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vissa frågor har en tendens att återkomma som bumeranger. Och visst, även om jag har svarat på dem i många olika sammanhang har självfallet alla inte hört eller läst svaret. So here we go again: mördades Erik XIV av förgiftad ärtsoppa?

Den avsatte kung Erik hölls fängslad på Örbyhus när han i mitten av februari 1577 fick svåra magplågor. Han blev sängliggande den 22 februari, mottog nattvarden den 24 och avled kort tid efter midnatt den 26. Kyrkoherden i Vendels socken var närvarande, liksom en annan präst. Ingen av prästerna har mig veterligen någonsin misstänkts för mord. Men det fanns fler personer på Örbyhus.

Här vistades Erik Andersson (Ekeblad), som hade högsta ansvaret för att vakta fången, och kanslisekreteraren Johan Henriksson. Erik Andersson och Johan Henriksson hade erhållit fullmakt från Johan III att, om det bedömdes nödvändigt, döda den avsatte monarken. Johan III var misstänksam, för att inte säga paranoid (närmast ett släktdrag), och hade dessutom goda skäl att frukta. Sammansvärjningar med syftet att återinsätta Erik XIV på tronen hade avslöjats under de gångna åren.

Efter Erik XIV:s död for Johan Henriksson till kungen och berättade vad som hänt. Johan III blev knappast överraskad. Redan dagen före dödsfallet hade bud sänts från Örbyhus om det allvarliga läget. Sedan begravdes Erik: kroppen balsamerades, fördes till Västerås domkyrka (där den ännu vilar, i en sarkofag från Gustav III:s tid) och stod på lit de parade i tre dagar, förmodligen för att folk skulle kunna gå in och förvissa sig om att Erik verkligen hade avlidit. Johan III ville inte riskera uppror under ledning av bedragare som utgav sig för att vara den döde kungen.

Redan nu började det spridas rykten om att kungen blivit förgiftad. Hertig Karl – Johans och Eriks yngre bror och senare kung med namnet Karl IX – kritiserade Johan III i ett brev för att inga höga herrar varit närvarande vid broderns dödsbädd. Sådant kunde, menade hertigen, lätt leda till för ryktesspridning om att allt inte gått rätt till. Under de decennier som följde florerade mycket riktigt mängder av rykten, och på 1620-talet kunde historieskrivaren Johannes Messenius konstatera att Erik troligen hade förgiftats genom att man blandat arsenik i hans ärtsoppa. Men äldre än så är, såvitt vi vet, inte själva ärtsoppehypotesen.

Under 1800-talet och 1900-talet har dödsfallet diskuterats i det oändliga. Som framgått ovan har vi skriftligt dokumenterade indicier som talar för mord. Johan III ville röja brodern ur vägen och hade gett två personer fullmakt att utföra dådet. Johan var misstänksam och rädd för sammansvärjningar. När Västerås domkyrka restaurerades på 1950-talet undersöktes Eriks kvarlevor, varvid forskarna fann stora mängder arsenik både i kroppen och i begravningstextilierna, till och med i den ursprungliga träkistan. Forskarna visade också att arseniken inte hade tillförts efteråt, till exempel vid balsameringen, utan rimligen måste härröra från Eriks kropp.

Erik XIV blev alltså med stor sannolikhet arsenikförgiftad. Men blandade man verkligen arsenik i just ärtsoppa? Jag tvivlar. Inga samtida vittnen omtalar att ärtsoppa överhuvudtaget åts på Örbyhus vid tillfället. Messenius uppgift är flera decennier för sen för att hålla stånd för källkritik. Det troligaste är att giftet, såsom bevisligen har skett i samband med andra arsenikmord, blandades i vin.