Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I kommentaren till gårdagens blogg efterlystes kunskap om hur den afrikanska staten Liberia, som sägs ha grundats av frigivna slavar, egentligen kom till. Här är ett, låt vara kortfattat, svar:

Tanken att upprätta fristater för befriade slavar i Afrika var ursprungligen brittisk och förverkligades i slutet av 1700-talet i Freetown, huvudstad i den nutida republiken Sierra Leone. Detta inspirerade andra till efterföljd, men bevekelsegrunderna bakom kolonisationen kunde skilja sig åt rejält. Ett exempel är framväxten av det som senare skulle bli Gabon. På 1840-talet slog sig missionärer ned vid kusten. En fristad för förrymda slavar inrättades vid Gabonflodens mynning, där fransmännen grundade en flottbas. Bosättningen fick 1849 namnet Libreville, som ordagrant betyder exakt detsamma som Freetown, ”Fristad”. Här inleddes den imperialistiska expansion i Franska Ekvatorialafrika som resulterade i att bland annat nuvarande Kongo-Brazzaville kom under fransk administration.

Det projekt som resulterade i republiken Liberia (ett namn som går tillbaka på latinets liber, ”fri”) var amerikanskt, och området var väl valt för ändamålet. Det blivande Liberias kust hade inte, till skillnad från Sierra Leones och Gabons kuster, tillhört de verkligt hårt drabbade områdena under den transatlantiska slavhandelns era. Krufolket i regionen hade inte sällan tagit öppet avstånd från kommersen. Förutsättningarna var därför goda.

Arbetet på att göra området till en slavfri zon inleddes 1822 av American Colonization Society. Detta var, tvärtom vad många tror, inte alls ett abolitionistiskt sällskap som strävade efter slavhandelns och slaveriets avskaffande. I sällskapet, som hade starkt stöd i USA:s sydstater, återfanns ett flertal av de främsta namnen inom dåtida amerikansk politik, däribland Henry Clay, James Monroe, John C. Calhoun, John Tyler och Andrew Jackson, män som inte med bästa vilja kan betecknas som motståndare till ”the peculiar institution”. Syftet var inte att motarbeta ofriheten som system utan att göra det möjligt för redan fria svarta att bege sig ”hem” till Afrika. Genom att befria USA från dessa anomalier hoppades slavägarna i the Old South att minska risken för missnöje och uppror på sina plantager.

Två år efter grundandet fick kolonin namnet Liberia. Huvudstaden döptes till Monrovia efter James Monroe. Redan 1847 blev kolonin självständig, låt vara att banden till USA länge förblev starka. Under de decennier som följde, fram till 1892, invandrade omkring 16 400 svarta från Nordamerika till Liberia, vartill kom omkring 5 700 afrikaner som befriats från slavskepp av brittiska eller amerikanska krigsfartyg.

Afro-amerikanerna i Liberia etablerade sig omgående som en lokal överklass. Ända till 1980 dominerade de fullständigt liberiansk politik, medan ursprungsbefolkningen i landet länge saknade grundläggande medborgerliga rättigheter.