Lillbritannien?

Bland gårdagens kommentarer dök det upp en fråga om huruvida Storbritannien har motsvarats av ett Lillbritannien. En av kommentatorerna gissade att det kanske rörde sig om Bretagne i dagens Frankrike. Och det är alldeles rätt. Bakgrunden är följande:

Under folkvandringstiden skedde ett flertal migrationer från Brittiska öarna till kontinenten. Keltiskspråkiga emigranter från Britannien anlade kolonier. Vi vet inte varför – det kan ha berott på att de kände sig hotade av anglosaxarna, men det kan också ha haft andra orsaker, till exempel vanlig expansionslystnad. Vi vet att det fanns ett kyrkligt element, eftersom helgon och biskopar är förknippade med kolonisationen.

Som exempel på hur vidsträckt kolonisationen var kan nämnas Britonia, ett område mellan Galicien och Asturien i trakten av Mondoñedo i nuvarande nordvästra Spanien. På 500-talet hade Britonia utvecklats till ett eget biskopsdöme. Den mest betydande kolonisationen ägde dock rum i antikens Aremorica. På 400- och 500-talen tog nykomlingarna kontroll över denna galliska landsända, som följaktligen började kallas ”Lilla Britannien”, på latin Britannia minor. Ur detta har namnet Bretagne utvecklats (tillägget minor försvann i ett tidigt skede). Det brittisk-keltiska inflytandet är ännu fullt märkbart i det språk som talas i dagens Bretagne.

Under medeltiden, ända till det franska maktövertagandet 1488, var detta ”Lillbritannien” inte sällan självständigt i förhållande till Frankrike, låt vara att regionens hertig i regel stod i vasallförhållande till den franske kungen. Mest markerad var självständigheten på 800-talet, då hertigarna Nomenoë, Erispoë och Salomon (de franska namnformerna; på bretonska heter de Nevenoe, Erispoe och Salaun) slog tillbaka västfrankiska arméer. Hertigarna var nära allierade med vikingahövdingar, som tog tillfället i akt att plundra i den gemensamme fiendens land.

Den tredje av dessa hertigar, Salomon, kallade sig bevisligen kung. Möjligen användes titeln även av Erispoë. Salomon tillträdde som härskare 857, började använda kungatitel omkring 868 och avled 874. Hans efterträdare höll möjligen (detta är omdiskuterat) liv i titeln under drygt tre decennier, men sedan vikingarna för en tid ockuperat Bretagne upphörde de regionala makthavarna att ha kungliga pretentioner.

Det har alltså inte bara funnits ett Lillbritannien. Det har även funnits ett lillbritanniskt kungarike, låt vara kortlivat.