X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Eftersom folk uttryckligen har frågat mig om jag kan rekommendera några nyutkomna böcker om historia gör jag idag ett avsteg från det sedvanliga ämnesbloggandet. Här är tre verk som jag med varm hand kan anbefalla den intresserade läsekretsen:

Jag kan tänka mig få bättre introduktioner till första hälften av Sveriges 1900-talshistoria än Gunilla Thorgrens Ottar & kärleken: En biografi. Boken, som jag understreckade för några dagar sedan, handlar om Elise Ottesen-Jensen. För dem som inte glömt bort henne (och de torde dessvärre utgöra en majoritet) är hon den stora sexualupplysaren och grundaren av RFSU. Men Elise var oändligt mycket mer: en pionjär inom sportjournalistiken, en glödande syndikalist, en av våra mest energiska agitatorer, en litterär agent, en initiativtagare till flyktinghjälp, en kämpe i striden mot barnaga. Med mera. Och Thorgren döljer inte nattsidorna: Elise lät sig till den milda grad förföras av vetenskap och rashygieniska tankar att hon under mellankrigstiden pläderade för att ”idioterna” på våra anstalter borde avlivas. Allt sammantaget är detta en bok om en osannolikt radikal gestalt vars liv och tankar kom att spegla ett halvt århundrade.

Nästa bok på listan är Siddhartha Mukherjee, The Emperor of All Maladies: A Biography of Cancer. Boken, som kom ut förra året, har belönats med Pulitzerpriset. Jag har ingen aning om (men är pessimistisk) huruvida den kommer att översättas, vilket den borde. Boken handlar, som titeln antyder, om cancer genom tiderna, från det att Imhotep först beskrev sjukdomen på 2600-talet f.Kr. till de senaste försöken att besegra den genom genetisk forskning. Men det är framför allt en bok om människans förmåga att påverka sitt eget samhälle och sina egna livsmöjligheter. Cancer framstår ofta som en modern åkomma, något folk betydligt oftare dör av idag än fordom. Skälet är, paradoxalt nog, vår egen allt bättre hälsa. Nutidens människor drabbas i större utsträckning på grund av att vi lever mycket längre. Eftersom medellivslängden i historiska samhällen har legat på mellan 35 och 40 år hann flertalet människor aldrig uppleva cancerhotet.

Och slutligen, även om jag som huvudredaktör är allt annat än opartisk:

Elisabeth Mansén, Sveriges Historia, vol. 5, 1721–1830. Mansén började med att fråga ut bekantskapskretsen om vad de helst skulle vilja läsa om. Sedan omformade hon önskningarna till femton tematiska kapitel (om mat, krig, mode, brottslighet, musik, litteratur, stadsliv, makt och monarki, med mera) och kryddade varje avsnitt med djuplodande individexempel. Det här kommer, i flera decennier, att vara Boken med stort B om det svenska 1700-talet.