Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det hävdvunna svaret på denna fråga har länge varit nej. I svallvågorna av källkritikens genombrott har Adam av Bremens skildring av hednatemplet i Gamla Uppsala utsatts för en bister granskning som har gjort flertalet historiker skeptiska till dess påstådda existens. Det var mycket troligare, har man menat, att kulten av asagudarna (och andra gudomligheter) ägde rum antingen inne i stormännens hallar eller ute i det fria. Inte i specifika tempelbyggnader.

För ett par decennier skulle jag ha hållit med. Men arkeologiska resultat har gjort att de förkristna kulthusen, eller vad man nu skall kalla det som förr kallades ”hednatempel”, har fått en renässans bland forskarna. Därmed inte sagt att Adam av Bremens och andra skribenters skildringar hålls för sanningsenliga när det gäller detaljerna; därtill är de källmässiga problemen för stora. Men flertalet arkeologer och historiker menar idag att rum och hus för kulter de facto existerade på våra breddgrader före kristnandet.

Ett typiskt exempel är kulthuset i östgötska Borg, strax utanför Norrköping. Här har arkeologer grävt ut ett litet hus (6 x 7,5 meter) med en öppning i västra delen. Under yngre järnålder stod det på en stenlagd gårdsplan, där man vid utgrävningen påträffade rester efter 98 amulettringar och omkring 75 kilo obrända djurben, däribland ben av häst och hund, sannolikt offerdjur. Det är okänt när huset började användas, och uppenbarligen förstördes hela anläggningen på 1000-talet, varefter resterna täcktes med ett tjockt lager grus. En kyrka byggdes sedermera ett hundratal meter öster därom. (I min roman Ofärd leker jag med tanken att byggnaden, eller en föregångare till den, restes av en från kontinenten återvänd östgöte, som inspirerats av kristna kultbruk, men detta är enbart att betrakta som en djärv spekulation från undertecknads sida.)

Ännu intressantare fynd har gjorts i Uppåkra, mellan Lund och Malmö. Här restes ett kulthus/tempel senast på 200-talet e.Kr. Huset täckte en yta av 13 x 6,5 meter, hade takbärande pelare, tre ingångar och en stor eldstad. Det byggdes om ett flertal gånger och stod kvar ännu på 800-talet. När arkeologerna för några år sedan grävde ut det sensationella fyndet fann de omkring 120 guldgubbar (små guldbleck med figurmotiv) från tiden 400–800 i huset, vilket är exceptionellt mycket på ett enda ställe. De hittade också en dyrbar dryckespokal, dekorerad med tunna guldband, och en glasskål med blomsterliknande mönster, båda tentativt daterade till 500-talet. Strax norr om templet hittades rester efter vapen som medvetet förstörts och deponerats på platsen, kanske som offer. Det är inte osannolikt att även människor offrats här; rester av människoben har under alla omständigheter kommit i dagen. Av de djurben som grävts upp framgår att offermåltider med hästkött tycks ha varit vanligt förekommande.

Borg och Uppåkra är två exempel. Det finns fler, och troligen kommer antalet förkristna kulthus/tempel att öka i antal, ju mer arkeologer tillåts gräva ut gamla nordiska centralorter. I och med det blir det också allt mer givande att sätta fynden i relation till de skildringar av förkristen kult som har nedtecknats av exempelvis Thietmar av Merseburg och Adam av Bremen.