X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I redogörelser för dansk-svenska krig förekommer det ofta motstridiga uppgifter om vilken sida som egentligen var skyldig till de många uppsåtliga stadsbränder som ägde rum på svensk mark. Brändes städerna av danskarna, eller var svenskarna själva upphovsmän till förödelsen?

Svaret är: både och, beroende på vem som hann dit först. Om kriget drog fram hade stadsborna alla skäl att frukta båda sidors väpnade styrkor. Det hände till och med att svenskar och danskar var ansvariga för nedbrännandet av olika delar av samma stad. Som exempel kan nämnas Söderköpings öde under nordiska sjuårskriget: svenskarna brände på förmiddagen och danskarna på eftermiddagen. Den danske fältherren Daniel Rantzau har själv redogjort för eländet i sin krigsdagbok.

Enligt Rantzau var invånarna i den östgötska staden väl medvetna om faran och hade gärna betalat honom 10 000 daler i brandskatt för att undslippa lågorna. Erik XIV:s svenska rytteri anade emellertid vad som var i görningen och beslöt att stoppa den ur rikssvenskt perspektiv förrädiska transaktionen. De ville varken låt Rantzau få pengarna eller möjlighet att plundra Söderköping på mat och dryck. Hellre en bränd stad än en stad vars rikedomar kunde komma fienden till del. Alltså överföll de Söderköping den 3 december 1567, härjade vilt hela natten och satte staden i brand påföljande morgon. När Rantzaus fotfolk senare på dagen nådde fram till Söderköping rasade elden som värst, men långt ifrån hela staden hade drabbats. De danska soldaterna kunde utan risk för sina liv plundra åtskilliga hus på ägodelar (Rantzau noterar särskilt guldkedjor, silverserviser och diverse alkoholhaltiga drycker). Framför allt hade spannmålsmagasinen vid vattnet undsluppit elden. Rantzau lät plundra magasinen på förnödenheter, varefter han raskt övergick till att fullborda svenskarnas dåd genom att bränna upp magasinen själv. Han lät även tända på och bränna flera handelsfartyg i Söderköpings hamn. ”Så förstördes staden Söderköping denna dag helt och hållet”, konstaterar han i dagboken.