Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Om någon timme tar min fru och jag flyget till Luleå för att under eftermiddagen föreläsa i Gammelstad (hon om vampyrer, jag om digerdöd). Detta ger mig ett osökt tillfälle att berätta om ett av Sveriges mest fascinerande kulturminnen, som alltför många syd- och mellansvenskar aldrig har hört talas om.

Gammelstad, föregångaren till Luleå, är känt sedan 1320- och 1330-talen och var under senmedeltiden en mittpunkt för handel, religion och sociala möten i allmänhet i hela regionen. Inget vittnar idag tydligare om platsens medeltida blomstring än kyrkan (Nederluleå kyrka), den största svenska medeltida kyrkan norr om Uppsala, som restes i början av 1400-talet och rikligen utsmyckades med tillbyggnader och målningar under seklets andra hälft – troligen på initiativ av ärkebiskop Jakob Ulfsson. Konstnärer som förefaller ha verkat i Albertus Pictors skola inhyrdes till arbetet, och vackra korstolar köptes. På 1520-talet införskaffades även ett altarskåp från Antwerpen. Lägg därtill att kyrkan omges av en bevarad mur med två stigluckor. Den sydsvensk som förknippar det medeltida Norrland med fattigdom och allmän småskalighet får sig en rejäl tankeställare i Gammelstad.

Men det är bara början. Kring kyrkan byggdes hundratals stugor i syfte att underlätta för den vidsträckta socknens familjer att övernatta inför gudstjänstbesöken. Högmässorna kompletterades med marknader, där fiske- och jaktprodukter från kustlandet byttes mot lappmarksvaror. I och för sig är kyrkstadstraditionen inte unik för Gammelstad. På grund av de stora avstånden i Norrland byggdes ett flertal liknande byggnadskomplex, men den samlade kulturmiljön i Gammelstad är icke desto mindre speciell. Skälet är landhöjningen, som 1649 ledde till att staden Luleå flyttades tio kilometer bort från Gammelstad till sin nuvarande plats. Kyrkstadstraditionerna kunde därför fortleva utan att störas av stadsbyggnation, rivningar och industriell aktivitet. Resultatet är ett levande museum med små gränder och 408 stugor som fortfarande används av ägarna. Det kulturella värdet har, med all rätt, bedömts som så stort att Gammelstad 1996 uppfördes på UNESCO:s världsarvslista.

Fler bloggar