Vildhussens dåd

Eftersom jag redan har tipsat om syd- och mellansvenska historiska sevärdheter, till fromma för er som har valt att stanna i Sverige över semestern, fortsätter jag idag med en av mina favoriter i Norrland. Den som har vägarna förbi östligaste Jämtland, rakt in i landet från Sollefteå och Höga kusten, finner mitt i naturen ett lika kusligt som storslaget minne av 1700-talets norrländska entreprenörsanda. Jag syftar på Döda fallet och minnet av Vildhussen.

Egentligen hette han Magnus Huss (1755–1797). Han anställdes av 1793 av invånarna i Ragunda socken och Stuguns by – ”Storfors Bolag” – för att gräva en kanal förbi Storforsen i Indalsälven, som varje år förstörde stora mängder timmer. Både de jämtländska skogsägarna och affärsmännen i Sundsvall ville råda bot på eländet, och Sundsvallsköpmannen Huss trodde sig ha en lösning. Det fanns redan en bäck bredvid forsen. Den borde byggas ut till en kanal, vilken skulle kunna användas som ränna för flottning vid sidan av älven.

Dessvärre för Huss och bönderna vid Ragundasjön fanns det även bestämda motståndare till projektet. Bönderna nedom älven tjänade på att forsen saboterade för flottningen, eftersom det föll på deras lott att samla ihop stockarna, mot betalning. För dem var Indalsälven en inkomstkälla som de inte ville kanalisera bort.

Om det inte varit för sabotagen skulle troligen kanalen ha blivit färdig utan problem, men eftersom arbetet ideligen försenades sammanföll det till slut med en oförutsedd naturkatastrof, framkallad av det höga vattenståndet i Ragundasjön. På natten mellan den 6 och 7 juni 1796 bröts fördämningarna och den skyddande rullstensåsen eroderade när vattnet forsade fram. Både Ragundasjön och Storforsen tömdes. Den planerade kanalen blev istället Indalsälvens nya lopp.

Följdverkningarna var avsevärda. Timmerflottningen gynnades, och den torrlagda marken övertogs av människor; här ligger exempelvis orten Hammarstrand idag. Värre gick det för bönderna nedanför fallet, som miste både mark och gott laxfiske.

Resultatet av att forsen tystnade kan idag beskådas in i minsta detalj, eftersom ”Döda fallet” har bebyggts med en lättvandrad led med trappor, broar och informativa skyltar om projektets och Vildhussens historia (han drunknade redan 1797 under en båtfärd på Indalsälven). Området är naturreservat sedan 1926.