Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I en kommentar till bloggen för någon vecka sedan nämndes Sigurdsristningen i Södermanland som något väl värt att besöka för bilburna semesterfirare. Eftersom jag fullständigt håller med – jag har, just i rollen som bilburen semesterfirare, besökt den upprepade gånger – väljer jag att skriva lite om den idag. Bland våra runhällar är den unik. Ni som har gott om tid, befinner er i närheten av Mälaren och är intresserade av äldre svensk historia har egentligen inget giltigt skäl att missa den.

Verket skapades på order av en kvinna vid namn Sigrid Ormsdotter. Inskriften lyder:

Sigrid gjorde denna bro, Alriks moder Orms dotter, för själen Holmgers Sigröds fader hennes make.

Släkthistorien är inte lätt att reda ut. Sigrid var mor till Alrik och dotter till Orm. Möjligen var hon änka efter Sigröd, som i sin tur var son till Holmger. Men hon kan också ha varit änka efter Holmger, som hade sonen Sigröd i ett tidigare äktenskap. Sigrid hade minst ytterligare en make, eftersom det på en närbelägen runsten framgår att Alrik var son till Sigrid och Spjut. Vi kan också sluta oss till att Sigrid var kristen, eftersom det var vanligt bland de första generationernas kristna nordbor att resa broar till minne av döda släktingar, en praxis som jag gärna återkommer till i ett annat blogginlägg. Bron ifråga fanns alldeles bredvid berghällen och gick över Ramsundet, som idag är en å. Man kan ännu se rester efter brofästena.

Det som gjort runhällen ryktbar är emellertid varken bron eller Sigrid och hennes familj utan utsmycknaden: ristaren har knackat in ett antal scener ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Den operaintresserade känner igen handlingen i akt 2 i Wagners Siegfried. Runslingan är formad som draken Fafne, som Sigurd ses döda med svärd underifrån. Vi ser också hur han därefter sitter naken vid en eld med tummen i munnen, eftersom han har stekt drakens hjärta över elden och bränt sig. Han är avbildad omgiven av allehanda smidesverktyg, som tillhör fosterfadern Regin (Wagners Mime). Scenen visar det ögonblick då Sigurd plötsligt, tack vare det drakblod han får på läpparna, kan förstå vad fåglarna berättar. De sjunger att Regin har för avsikt att dräpa honom och stjäla Fafnes skatt. Nästa steg i berättelsen avbildas också: vi ser Regin med avhugget huvud och hästen Grane lastad med skatten. Sigurd har alltså dödat fosterfadern och berett sig att rida vidare.

Jag vet vad många läsare tänker nu. Varför sätter jag inte in en bild på hällen? Om jag har varit där borde jag väl ha bilder? Visst. Men det är inte lätt att fotografera Sigurdsristningen, och även om jag blev bättre på bloggandets teknik än jag är skulle jag inte kunna använda de bilder jag har. Hällen och dess konst lämpar sig dåligt för foto. Den som verkligen vill uppleva konstverket får sätta sig i bilen och åka dit. För flertalet läsare av denna blogg torde det inte vara särskilt långt, ca en mil nordost om Eskilstuna.