Slottsbranden 1697

Det sägs ofta att den svenska historieforskningen lider svårt av branden på Stockholms slott år 1697. Om det inte varit för branden skulle vi ha känt till betydligt mer om vår medeltid. På grund av branden vet vi mer om dansk och norsk historia än om svensk. Osv. Men är detta verkligen sant? Vet vi vad som brann upp 1697? Hur allvarlig var branden, sett ur forskningens synvinkel?

Slottsbranden drabbade den svenska statens samlingar mycket hårt. Omkring en tredjedel av det samlade arkivmaterialet blev lågornas rov. Men utfallet var ojämnt. Antikvitetsarkivet klarade sig helt och hållet eftersom samlingarna redan hade flyttats till Uppsala, och dess sekreterare Johan Peringskiöld lyckades rädda alla sina handlingar. Däremot brann många medeltidsbrev upp, och samtliga brev som skickats hem till Sverige av trettioåriga krigets generaler försvann. Riksregistraturet (avskrifter av skrivelser från rikskansliet från och med Gustav Vasas regeringstid) led stor skada, särskilt med avseende på det material som tillkommit före 1648.

Eftersom kataloger upprättades både före och efter slottsbranden tror vi oss veta att hela tre fjärdedelar av de ca 24 500 tryckta skrifterna och 1 100 och de 1 400 handskrifterna gick förlorade.

Detta var självfallet en katastrof. Vi hade vetat betydligt mer om senmedeltiden, 1500-talet och 1600-talet om branden aldrig ägt rum. Framför allt hade vi haft större kunskaper om de svenska regenternas och fältherrarnas vardagliga verksamhet – hur beslut genomfördes, hur förhandlingar gick till, vilka personer som bidrog till att forma politiken. Samtidigt bör skadan inte överdrivas. De stora dragen i svensk historia hade säkerligen varit desamma. Tidiga hävdatecknare, som Olaus Petri, hade tillgång till idag förlorat arkivmaterial, varför vi genom deras skrifter kan fylla i några av de luckor som orsakades av slottsbranden.