X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Jag gör mer än att föreläsa, skriva böcker och blogga. Det finns tillfällen då undertecknad även dyker upp i radio och där gör diverse historiska strövtåg. Nu i sommar inträffar det på tisdagar efter 14.30 i programmet P4 Extra, och ämnet är historiska brott. Eftersom det var premiär igår passar jag härmed på att redogöra för gårdagens utvalda kriminalitet även i detta forum.

Offret var en 32-årig prostituerad kvinna vid namn Lilly Lindeström. På Valborgsmässoafton 1932 blev hon uppringd av en okänd man som ville köpa sex av henne. När han kommit gick Lilly ned till en väninna, som bodde i samma trappuppgång, för att långa kondomer av henne. Sedan sågs hon aldrig i livet av någon (mer än av mördaren).

Meningen var att Lilly skulle gå ut och roa sig med väninnan på kvällen, men hon kom aldrig. Väninnan var inte orolig. Något hade väl hänt som fått Lilly att utebli. Men när hon varken hade sett eller hört Lilly på flera dagar kontaktade hon polisen den 4 maj.

Ordningsmaktens företrädare bröt sig in i lägenheten. Den såg ut som vanligt, med ett par bisarra undantag. På ottomanen låg en mördad Lilly, med krossat huvud och kuddar ovanpå sin kropp. I kokvrån fanns en blodig handduk och en tillbucklad soppslev med blodspår. I övrigt var allt som vanligt. Inget saknades. Inga ledtrådar hade lämnats, förutom soppsleven och handduken med blod.

Till saken hör att detta var ett år efter premiären på Tod Brownings film Dracula med Bela Lugosi. Vampyrerna upplevde, liksom idag, ett populärkulturellt uppsving. En och annan polis drog slutsatsen att Lillys sista kund hade dödat henne med okänt föremål (soppsleven var för vek härtill) och därefter använt sleven till att dricka hennes blod. Men vem var han (eller hon)? I lägenheten påträffades visitkort från 80 män, vilka förhördes. Även andra personer, kända för våldsbrott, undersöktes av polisen. Förgäves. Mördaren hittades aldrig och är än idag okänd.

Även om vampyrtesen är minst sagt svag (att en soppslev har blodspår betyder ju inte att någon nödvändigtvis har använt den till att dricka blod) har Lillys mördare gått till kriminalhistorien som ”vampyren vid S:t Eriksplan” eller ”Atlasvampyren”. Han ägnas ett kapitel i journalisten Börje Heeds bokserie Brottsplats Stockholm (del 1, 1989) och förekommer i min fru Katarinas nyutkomna bok Vampyrernas historia. Dessutom har han gjort entré i de tecknade seriernas värld, närmare bestämt i Ola Skogängs Mumiens blod (2008), en ruggig och vältecknad Stockholmsskildring som varmt rekommenderas.

Men, som sagt, mordet på Lilly Lindeström är och förblir ouppklarat.